Här är alla lika övergivna, ensamma, synd om oss*

Jag lyssnar på Winnerbäck för första gången på länge, länge och äntligen känner jag hans storhet igen, hans känsla för orden och hans blick för det lilla. Hans blick för det så uppenbara, men så djupt dolda. Jag ser återigen hans förmåga att sätta ord på mina och andras känslor och jag ser mig sjäv stretandes längst fram i ett hav av människor.

Jag lyssnar på Elden och minns Frittes gitarrspel,  på Timglas och minns alla dagarna med min Andy, på Kom i håg mig då och minns en saknad lillasyster i ett stort folkhav. Jag lyssnar på Gråa dagar och tänker på långa promenader och min syn på livet,  Kom änglar och tänker på en annan lillasyster och hennes stora kärlek. Jag lyssnar på Dunkla rum och minns en morbror så stark och så fin. En morbror så saknad.

Jag lyssnar på Winnerbäck och ser mitt liv i en de ja vu, en återblick utan dess like.

image785
winnerbäck.net


*Winnerbäck - Stockholm

Men när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån*

Jag bearbetar, funderar och struntar i att reflektera. Tar dagen för vad den är, går vidare, men utan att glömma. Det är tillfällerna, motgångarna, medgångarna och valen som sätter prägel på vårt liv, som gör livet till vad det blir. De aktiva valen, men också valen vi aldrig gjorde. De inaktiva valen.

Livet kommer ikapp oss, cirklar sluts, cirklar lämnas öppna. Minnen sätter prägel, sorger som är svåra att sätta ord på förklaras, chanserna som återkommer skapar en trygghet. Det som inte dödar oss gör oss kanske inte alltid starkare, men våra erfarenheter skapar det som komma skall, gör att vi blir de vi är, gör att vi vänder oss om eller gör att vi fortsätter som börjat.

En cirkel sluts, en annan öppnas. Funderingar ska verbaliseras, snesteg förklaras. Ett liv förändras, ett annat återstår  och någonstans där  inne finns svaren på varför det blev som det blev, varför något hände och något inte. Innerst inne vet vi.

* Lars Winnerbäck - Gråa dagar

Get the party started

Johanna har bjudit med Anna och mig till Kalle och Simons 50-årsfest. En riktigt ordentlig fest verkar det bli, med självkostnadsbar och allt. Klädproblemet återstår dock och till min kjol verkar det bli en urgammal H&M-tshirt jag fyndade i Joannas garderob. Joannas garderob har visat sig vara ett riktigt paradis för hemmabesökande storasystrar. Thank God for sisters i samma storlek som en själv.

Lite vin, lite lasagne och lite tjejpladder, så kan nog det här bli en riktigt trevlig kväll med människor jag inte träffat sen jag vet inte när. Lite smink, lite bra musik och ett litet inköp av ny ketchup så kan festen börja.

image784
Joanna i min tisha.

Have no party to go to*

Äntligen har jag kostat på mig nytt smink. Den absolut bästa mascaran samt lite Makeupstoregodingar. Så bra, så skönt. Äntligen känns det kul att sminka sig igen och äntligen har jag lite kvalitet. Kvalitet går alltid framför kvantitet, oavsett vad. Jag har lite lätt att glömma det ibland bara.

Ikväll är det fest och jag inser att mina skor är hos skomakaren och att jag inte har en aning om vad jag ska ha på mig. Men jag har vin och jag har smink och jag har söta vänner, så jag klarar mig nog ändå.

image783


*Marit Bergman

För vi dansar och du har så mjuka läppar...

... vad skulle vi annars göra?

Foundations

Solen skiner, jag har promenerat, tränat och ätit lunch. Jag målar mina naglar korallrosa och jag väntar på att få gå ut dit igen, till solen, till staden, till folket. Och det får jag. Medan jag väntar lyssnar jag på Kate Nash och tycker att det är lite synd att hon kommer till Debaser samma dag som jag är bjuden på vårens fest. Men kanske går det att kombinera. Nästa helg, it is.



Kate Nash -Foundations

Don´t you know pump it up, you got to pump it up*

Solen skiner ute och det börjar krypa lite i kroppen. Jag drar på mig min för stora och numer sönderklippta t-shirt sedan fredagens jobb, över mitt träningslinne och ska ge mig ut på en promenad innan gymmet väntar. Jag vill komma igång, min kropp vill komma igång och solen skiner. Stadium says relax, I say don´t.

image781

*Danzel

Adios amigos*

Jag har tvingat syrran att anmäla mig till Gry har ett plan och nu säger hon sig ha anmält mig med den bästa motiveringen, så varje morgon är jag lite nervös att de ska ringa. Överträffar skammen att vara med i radio, känslan av att få åka på lyxsemester nästa vecka? Jag vet inte än. Som tur var inser jag att alla har superbra motiveringar och att alla är rädda att de ska bli uppringda eller glada för det. Jag kan nog andas ut.

Men tänk att få åka ändå.

image777

If none moves, then nobody's gonna get hurt*

Som vanligt numer spenderade jag kvällen tedrickandes hos Anna. Att hon dessutom bakat kakor var inget minus. Imorgon ska jag jobba hemma lite och fika med en gammal vän, sedan är det snart helg igen och det är inte mig emot. Jag ser fram emot helgens fest, söndagsbrunch och barnteater. Trevligheterna verkar aldrig ta slut. I goda vänners lag är det mesta enkelt.

image776
En fin mugg från Indiska

*We are the scientists

You are beautiful, no matter what they say

Helg har blivit vardag och sällan har det varit tydligare än nu. Var jag än vänder mig ser jag löpsedlar om hur man botar sötsuget, läser blogginlägg om beach 2008 eller hör människor säga att de ska tänka på formen.


Något har gått snett och det var länge sedan det gjorde det. Det finns ingen mening med att frossa i mat och godis i fyra dagar och banta i fem. Det finns ingen mening med ordet banta överhuvudtaget.


Jag har varit där, jag har gått ner i vikt, jag har haft ätstörningar och jag har gått upp i vikt för att sedan gå ner igen. Jag har tänkt på vad jag ätit och försökt blivit av med de sista kilona, med ett alltid lika skrattretande resultat. Att försöka bli av med det sista är ofta lika med att lägga på sig lite till. Att försöka bli av med det sista medför ofta att man blir galet fixerad av mat, men bara äter mer, eller annars blir man så fixerad vid mat att man inte lyckas stoppa i tid och då är man i ett långt helvete som ingen vill vara i.


Så koppla av, lär av de "naturligt smala" i er omgivning, de som bara är och inte tänker, bara äter utan att fundera. Lär av dem och ät det ni vill ha, men ät det med måtta. Träna när ni vill träna och gör det för att må bra och ät nyttigt för att ni känner att det gör er piggare, inte för att ni ska bli smalare. Då blir ni fina och då lär ni er tycka om er själva, som ni är, inte som ni borde vara.


Sluta tänk, sluta fokusera och sluta vara osunda. Att tänka på mat dagarna i ända är det sista man vill göra. Att ha en anorektisk kropp är det sista man vill få. Det finns mycket som är roligare än att tänka på kalorier här i livet. Ta vara på varandra, umgås med era vänner, gå härliga promenader och drick kaffe i solskenet eller vin på festen. Ett kilo mer eller mindre gör ingen varken ledsnare eller gladare, men tio kvällar med vännerna, det är livskvalitet.


Solen skiner, så skin med den. Det är bättre  än alla bantningskurer i världen.


Hungar ihjäl

Det enda jag kan tänka på nu är mat. Kommer inte mina kollegor in genom dörren med sushi snart blir jag tokig. Varje sekund är för lång att vänta och jag kan varken tänka eller tala, än mindre skriva. Jag önskar att jag beställde en stor istället för en mellan. Dumt. Men mat, mat, mat. Kom igen nu!

Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav*

Det har gått en lång, lång tid sedan jag var ett Håkan fan. Jag har till och med varit så distanserad till honom att jag inte brytt mig om att kolla på hans spelningar på Peace and Love. Men nu är jag tillbaka där jag en gång var och som tur var är även Håkan tillbaka. Jag lyssnar på varje litet ord han sjunger på hans För sent för Edelweiss, jag suger i mig och jag får ont i kroppen. Hans ord är mina känslor, hans känslor är mina ord.

Jag låter honom stanna, låter mina känslor stanna och ser fram emot en sommar präglad av honom. Lyssna, lyssna om du inte gjort det än. Så mycket ärligare och bättre än så här blir det inte.



Håkan Hellst


This ship is taking me far away, far away from my memories

Muse får avsluta min kväll och min påsk. Någonstans ramar den in den, någonstans passar den bra. Någonstans långt, långt inne. Längre in än vad jag själv vill se. Nu vill jag bara se långt in i mina drömmar. God natt.


Muse -. Starlight

Japp!

Och precis när jag trodde att jag skulle få genomlida en dag utan godis hittade jag en bit Japp i skafferiet. Nu kan jag somna lugnt idag med och veta att jag fått alla näringsämnen jag behöver...

image775


Get use to it

Hemma i Stockholm är det tyst och tomt och jag saknar redan mammas och hennes mat, Erika och hennes omtänksamma pysslande och vännerna och deras kloka tankar. Det är konstigt hur fort man vänjer sig. Några dagar och sedan har man en ny vana eller ovana. Jag börjar tro att jag är extremt lättanpasslig, vilket är bra ibland och mindre bra ibland, för jag har lätt att lägga till nya vanor, för lätt. Men just nu är det mest tomt. Tomt och tyst och lite, lite ensamt.

Imorgon ringer klockan igen och det känns som att jag aldrig kommer att vänja mig.

image774
alltihemmet.se

Märkt för livet

I framtiden blir det långärmat som gäller vid anställningsintervjuer, för nu har jag en tatuering på min underarm!

Jag har anmält mig till nya kurser för att finna inspiration

Högskolan here I come 

  • Kreativt skrivande
  • 7.5hp, Blandade tider, Helfart (100%)
  • Internetbaserad distansunderv
  • Fristående kurs
  • Högskolan Kristianstad , Ortsoberoende
  • VT 2008
2 UU-02621
(Sen anm)
  • Kanon och klassiker
  • 7.5hp, Dagtid, Halvfart (50%)
  • Normal undervisning
  • Fristående kurs
  • Uppsala universitet , Uppsala
  • VT 2008

  • Svenska som andraspråk I
  • 30hp, Dagtid, Halvfart (50%)
  • Distans
  • Fristående kurs
  • Stockholms universitet , Stockholm
  • HT 2008

2 SH-12189

  • Att undervisa i litteratur och drama
  • 7.5hp, Kvällstid, Halvfart (50%)
  • Normal undervisning
  • Fristående kurs
  • Södertörns högskola , Stockholm
  • HT 2008


Vi får se vad jag hinner med.


Girlpowern personifierad

Jag lunchade som sagt med Marit igår och det är en minst sagt inspirerande upplevelse. Hon är kvinnan med stort K, girlpowern personifierad. Hennes mage putar perfekt och hon bär den med en karisma likt ingen annan, samtidigt som hon avancerar i karriären och talar om förlossningarna som Guds gåva till kvinnan, till den starka kvinnan som klarar allt. Hon är stolt, hon är stark, hon är mamma, hon är en kvinna i karriären, modedrottning och kvinnokämpe på en och samma gång.

Och det är sådana vi behöver för att komma dit vi vill komma. Kvinnor som står på sig, kvinnor som inte offrar vare sig det ena eller det andra, kvinnor som vågar se sitt värde och kvinnor som tar för sig i livet, av allt i livet, utan att ursäkta sig. Kvinnor som på ett självklart sätt sätter sina barn först, men utan att offra av sina egna ambitioner och sitt eget liv.

Hade alla vågat vara som hon hade det inte funnits löneskillander mellan kvinnor och män. Hade alla vågat avtala upp sin lön i åttonde månaden och vetat att de är värda den hade vi varit nära jämställdhet idag. Det är 2008 och alla borde inse att de är lika mycket värda kvinna som man,. med eller utan mage. Bara man kämpar hårt kan man nå dit man vill. Och Marit gör det med ett stort leende på sina fylliga, vackra läppar.

Tack. Det känns lite bättre nu.

För tiden skuttar fram, å vi vet att det kan kännas tungt som fan*

Den första delen av mitt påsklov har varit nästintill perfekt. Jag har hunnit umgåts med de jag ville umgås med, jag har hunnit slappa tillsammans med mamma och Erika, jag har hunnit jobba och tjäna extra pengar och igår fick jag till en kvällsdejt med Jessie. Vin och choklad stod på menyn, vilket passar perfekt en rutten röd dag.

Nu ska jag packa min väska och förbereda mig inför hemresan. När den sker är dock inte klart. Imorgon ska jag jobba, så på ett eller annat vis lär jag beinna mig i Södertälje vid nio imorgon, men det är ett senare bekymmer.

En slappdag med syster till, som innehåller både det ena och det andra. Jag återkommer om det andra.

image773

*Timbuktu - Ta det lugnt


Jag äter hellre gröt tillsammans, än oxfilé ensam*

Vad mysigt det är att vi äter frukost tillsammans så här, med allt framdukat och så , utbrister syster.

Mamma hämtar skedar, Erika ropar efter vatten. De går fram och tillbaka och ber mig att sitta kvar, att äta lite mer. Jag reser mig, går och sminkar mig och säger att frukost ska man äta själv under lugn, inte tillsammans under uppståndelse.

Således: här sitter jag och där sitter dem.



* Filmen Tillsammans

Never had such good taste, never as much like me, there´s nothing like you when you`re gone*

Det är kallt som fan och inte ens kokhett te och trippla tröjor kan göra mig varm. Hursomhelst har jag haft en mysig eftermiddag med mina tjejer och nu funderar jag och mamma över varför tv inte visar några bra filmer en dag som denna. Lite skönt att vara hemma ändå och hittills har det gått rätt smärtfritt, utan bråk och tjafs. Peppar, peppar ta i trä, men med lite eller mycket kompromisstänk ska detta gå vägen. Tanken är väl att man ska vara vuxen ändå.



*Hello saferide - Theres nothing like you when you gone

Om min kärlek någonsin var äkta, är det det mellan oss*

Bara mamma har duschat klart ska jag orka mig upp härifrån och börja ta tag i mitt eget. I eftermiddag blir det fika med Elin och Lina och inget skulle kunna passa bättre just nu. Kakor vore gott, tvvärr vet jag något som är ännu godare, men också ännu mer ohälsosamt. Jag ska fundera på saken och se om jag kan motstå. Antagligen inte. Jag är dålig på sånt, motstånd.


*Timbuktu- Strö lite socker

This ship is taking me far away, far away from the memories*

Jag tog mig i kragen, stack hörlurarna i öronen och traskade ut i solskenet. Förbi barndomens dagis, förbi barndomsvännernas numera omgjorda hus, förbi utslitna fotbollsplaner och föråldrade gymnasieskolor. Tankarna avlöste varandra, stegen blev bara fler och fler. Jag ville frammåt och utan att märka det var jag på väg åt rätt håll. Några steg längre, några andetag djupare. Bara solen fortsätter skina, fortsätter jag att gå.



image772

*Muse - Starlight

Vad tar du taberas på?

Efter att ätit så mycket att vi varken orkar stå eller tänka på mer mat, började vi ändå spåna på hur mycket man skulle vilja ha för att äta resten av det som fanns kvar på bordet. Eller ta taberas på det,  som Emils fattijon skulle sagt. Vi kom fram till 10 000 kronor, mest med tanke på hur jobbigt det skulle vara att äta tio potatisar, fyra portioner Jansson och ett paket bregott, förutom all sill, all korv och alla ägg med fet fyllning, då. Men för 10 000 hade vi gjort det allihopa och fem timmar skulle man få på sig. Som tur var gjorde vi inte allvar av våra tankar, då hade jag nog hängt över toaletten nu.

Nu har vi ökat på magarna med det godaste godiset och väntar på att hitta ork för att fundera vidare på kvällen. Jag har bestämt mig för att inte gå ut, huruvida jag ångrar mig eller ej återstår att se.

Jason Mraz- I´m yours (den nya varianten)


The world is dressed, to look the best*

Och solen skiner, så det är nog bara att plocka fram solglasögonen. I förd alldeles för lite kläder, täkt av alldeles för många tröjor beger jag mig nu ut och ler mot världen, eller ler mot Borlänge. Jag har återigen upptäckt att Joannas kvarlämnade garderob är en guldgruva, men att det enda jag kan tänka på är att hon ska vakna borta i den andra huvudstaden, så att jag kan ringa till henne och säga att mina läppar ler, men mitt hjärta gråter. I ett melankoliskt tillstånd kan jag inte riktigt bestämma åt vilket håll jag ska vända mig, så jag gömmer mig bakom solglasögonen och ler ett ledset leende.

Damn that avstånd.


*Marit Bergman - You´re with me

Open up your plans and damn you're free*

Jag vaknade upp med ett leende och en energi likt inget annat. Vinet från igår var långt borta, samtalet var närmare. Och något hade fastnat. Min tatueringsfråga är löst. Den löste vi gemensamt och under natten har jag blivit övertygad. Det är bra att vara modig, dumt att vara dumdristig. Ett mellanting är därmed det bästa. Vi får se hur det blir., men just nu är det enkelt.


* Jason Mraz - I´m yours (Den nysläppta varianten är att dö för!)

First thing in the morning when you just woke up*

Jag har jobbat på Stadium idag. Det var nio månader sedan sist, men allt var i sin ordning. Sara var där, Petra var där, Tyke och Liven var där. Jag hade trevligt, jag orkade vara trevlig och jag slapp tänka på annat, utan kan allt på rutin.

Sex timmar på en röd dag = en biljett till Peace and love. Ibland är livet enkelt. (Dock kom jag därifrån en jacka rikare, men det är en annan historia...)

Snart kommer raraste, raraste Lina och vi ska dricka vin vid mammas köksbord. Väl värt. Väl mött. Imorgon är det Påskafton.

*Vår gamla pepplåt sedan nians fester. East 17 var det visst. DK -hej!

And whatever they say your soul is unbreakable*

Varje år frågar mamma om vi verkligen vill ha påskägg i år igen. Det vill vi såklart. I år har hon inte frågat, eftersom hon är sjuk och inte kan handla och tur är väl det. Överdrivet mycket godis är något av det sista jag behöver just nu.

Hade jag fått önska mig ett påskägg innehållande vad som helst hade jag önskat mig ett med smink i. Dels för att jag behöver det och dels för att jag är så sjukt dålig på att unna mig själv det. En ny
Diorshow och en apricos ögonskugga från Makeupstore hade inte suttit fel just nu. Kanske får jag köpa ett påskägg till mig själv istället...

image771
Åhlens.se


* Muse - Invincible

Du försvann en dag gamle vän, fick en kille och ringde aldrig igen*

När jag bodde i Borlänge var påsken viktig för mig, inte för att jag ville hedra Jesus eller för att jag fick äta god mat, utan för att alla vännerna återvände hem. Efter att ätit så mycket påskmat att jag knappt kunnat stå, var det dags att sminka på sig det sista och börja förfesta. Alla var ute. Alla var hemma. Vi var där.

I år är allt annorlunda. Jag bor där vännerna bor och vi återvänder tillsammans hem. Men i år återvänder vi inte för att gå ut och träffa alla, för att hinna med tjugo fikan och hundra vad gör du nuförtiden? I år återvänder vi hem för att få koppla av, att få vara med familjen och faktiskt bara träffa dem vi verkligen undrar hur de mår och vad de gör. De viktiga.

Det är skönt, det är bekvämt och jag ler lite för mig själv.




* Säkert - Sanningsdan

Guess I got everything that a girl could ever wish for*

Förutom att boken Taxi väntade innanför dörren, väntade pappas nybakta bröd utanför när jag kom hem idag (jag är bortskämd, jag vet!). Det passade mig perfekt, för jag var så sjukt hungrig att jag inte hade orkat vänta på att pastavattnet skulle koka upp. Gröt och kaviarmackor fick bli en perfekt middag.

Appropå post lockade Lindex mig med fina checkar tidigare i veckan, så jag begav mig till Södertälje centrum för att fira in mitt lilla lov. En väska, en kjol, en sjal och två par trosor senare hade jag fått sjukt mycket fina saker för lite pengar och  jag log lite större än innan.

Snart kommer Anna, vi har skapat en trevlig vardagsvana hon och jag.

image770
En väska åt mig.

*Marit Bergman - Shame on me

The Pursuit of Happyness

För ett tag sedan så deltog efterfrågade Alexandra Pascalino en beskrivning på lycka och det bästa svaret skulle vinna hennes bok Taxi. Jag deltog, mest för att förklara för mig själv vad lycka är, för att få en stund att fundera. Mitt svar grundade sig på att det för mig handlar om att uppskatta vardagen, att njuta av stunden och att ha nära och kära omkring mig. Ett tillstånd som man ibland lyckas hitta.

Svaren blev så klart många och hon menade att alla var vinnare och jag håller med för vem kan avgöra vad den bästa förklaringen på vad lycka är?  Idag damp boken ner i min brevlåda och jag har en läsupplevelse om taxichaufförers mest intressanta berättelser framför mig. Taxichaufförer som fått varit med både när folk ska genomföra sina lyckligaste dagar och de allra värsta, på väg till sjukhus eller begravningar. Intressant ämne, intressant bok och kanske lite, lite lycka. Vi får se.

image769

I´m going home

What a day, what a day. Det går inte direkt att börja i ett lugnt tempo på mitt jobb. Men nu sitter jag här, ensam. Eleverna har tackat för sig, kollegorna har önskat Glad Påsk och de få som är kvar har utvecklingssamtal. Snöstormen har lagt sig och bara jag tagit några lugna andetag är det dags att bege sig hemmåt för en vecka framöver.

Imorgon beger jag mig hem på riktigt, hem till Dalarna. Synd bara att solen inte skiner, att favvofiket inte öppnat och att inte Lillan är med oss i Påsk. Men mamma är hemma och Erika är hemma och det går inte av för hackor. Långt därifrån.

Inte bråka, bara njuta, kom i håg det nu...


image768

Time flies

Det är fullrulle och det är inte förrän nu jag sitter vid mitt skrivbord. Fem minuters rast tillsammans med Cola Zero och Vaniljlängd är vad som bjuds. Kanske inte så tokigt ändå. Jag har en bra dag, men en intensiv dag. Jag har sprungit mellan elever, ätit lunch med elever för att hinna samtala, blivit fotad av tidningen och försökt hinna kopiera upp papper.

Nu väntar en timmes lektion till med den lugnaste av klasser och sedan är det förhoppningsvis dags för Påsklov. Behövligt just nu, för frisk är jag nog inte. Inte har jag tråkigt heller.

Äsch

Erika har nog rätt ändå, egentligen borde jag bara åka hem till Borlänge, stänga in mig hos mamma och förtränga hela min omvärld. Det är behövlig, mitt förnuft har lämnat min kropp och lever ett annat liv någonstans långt borta. Jag måste få andas. Saker har en förmåga att krångla till sig och helt ärligt orkar jag inte krångla tillbaka dem. Det är tur att det är påsk snart.

Svag, så skakar mina ben*

Jag tvättar lakan och handdukar och alla kläder jag äger. När det är väl dags att torka den andra omgången rena kläder märker jag det: Torkskåpet funkar inte. Det blåser kalluft. Allt är lika blött som när jag hängde in det. Således; en lägenhet full med lakan och alla element fulla med kläder.

När jag fortsätter med stapplande, lite halvsjuka ben ner till den lilla affären där vi bor för att rädda ett sista minutenbrev till
utsugarna har de slut på frimärken.

Slut? frågar jag.
Slut, säger de.
Idioter, säger jag. Utanför dörren dock.

Ett djupt andetag och snart är jag back on track. Det finns de som har de värre. Jag har min lägenhet kvar åtminstone. Men så mycket mer är det inte just nu.



* Kent - Revolt III

Baby dry your eye

Min kropp spränger, mina känslor exploderar och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, utan väljer ett mellanting. Titta på klippet och känn med mig. Det handlar om budskapet, om låten, om allsången, om sommaren, om en bra liveartist, om en viktig låt, om Peace and love, om livet och om känslan. För andra kanske det mest är ett oväsen, men för mig är det allt i samma lilla snutt. Snart, snart. Baby, baby dry your eye.


Marit Bergman - I will always be your soldier P&L 2007

Damn this pollen

Och så slog det mig; det kanske inte är av sjukdom mina ögon och min näsa rinner, utan av allergi. Tänk att jag glömmer så lätt. I med Livostin i ögonen och så får vi hoppas på det bästa. Imorgon kanske jag orkar gå till Apoteket för att hämta ut nässpray också.


image767
Apoteket.se

Still I´m dying with every step I take*

Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag låter textraden ovan tala, jag låter förnuftet tala. Om man tror att jag lever i en bubbla där inga känslor drabbar mig så kanske man får tro det, om man förstår att hela mitt liv inte finns med på bloggen är man lite närmare sanningen.

Att jag inte varit den som dragit det tyngsta lasset är ganska självklart, men jag trodde det framgick att jag skulle ha gjort allt för att det inte skulle bli som det blev, att det var ett gemensamt beslut och att inga onda aningar låg bakom det hela. Men det kanske inte är så självklart. För mig är det självklart och för min del var det okej att skämta om en Cafétidning. Ingen tror väl att jag ser världen så svartvit, isåfall vet den inte mycket om mig.

Så klart smärtar det i mig att det gör ont i honom. Så klart smärtar det i mig för att det gör ont i mig. Jag vet ändå att det inte är mig det är synd om. Det kommer jag aldrig att tro och aldrig att tycka. I tysthet lider jag för hans skull. Det finns inte så mycket mer att göra och jag visste inte att jag behövde uttala mig. Den som känner mig vet.

* Robyn - With every heartbeat

But it is what you do when you can't rewind*

Äntligen tog jag mig tid att prata med Marit och kvar finns bara ett stort frågetecken varför det går så länge mellan gångerna. Det är väl så med de som står en nära, att tiden inte spelar så stor roll. Men ändå, varför slösar vi på våra nära och varför slösar vi på våra liv?

Nu har en hel del frågor fått ett svar och jag har blivit berikad av en klok och söt vän. På måndag ses vi för en snabblunch. Det är det lila som gör det stora.

image766
Sötmarit!

* Sahara Hotnights - Visit to Vienna

In love and war

Erika ställer sig upp i sin lägenhet på bottenvåningen och någon kastar en sten större än en tennisboll precis bredvid henne, in genom fönstret. Alla är i chock. Efter polisanmälan och besök av glasmästare har hon nu packat sin väska för att aldrig återvända till den lägenhet som gjort henne till kvinna.

Snöbollskastning, fotspår och stenkastning, kanske var det bara på skoj, men nu är hon ute och nu har hon lämnat Sätra. Jag lider ofantligt med henne, men är samtidigt minst lika glad för att hon har så många nära som tar hand om henne, de tar hand om henne om och om igen. Hur hade det annars slutat?

Ta det tillbaka

Jag lagar linsoppa med extra vitlök, äter choklad med extra chili, för att svettas bort det sista och jag vilar i soffan som om jag vore förlamad. Allt för att bli frisk. Men mina ben bär mig ändå inte.

Däremot har jag en bränd tunga och en sinnesförvirrad hjärna, för alla viktigheter bara försvinner ur den och flyger ur mina händer bort ut i tomma intet. Inget finns kvar, inget mer än en förtvivlad känsla. En krossad självbild. Jag måste hålla det hårt, binda fast det, tvinga det att stanna kvar och så småning om både bli frisk och klok.

Men nu rasar allt. Allt rasar.

Håna oss, vi rör oss ni står still*

Och så kommer bildbeviset. Jag gillar det inte, men okej. En ovanligt lugn konsert för att vara systrarna Alm, men så lyckades vi höra och se bandet också, inte bara höra våra egna (falkssjungande) röster och känna andras hårda armbågar i sidorna. Nu kände vi mest rysningar till den ljuva stilla 747. Så skratta ni.


image764


* Kent - 747

Take the bridge over never ending rails*

Kanske ska jag ta mig ork till att ringa något av de där samtalen jag längtar efter att ringa, men aldrig ringer. Jag vet ju att jag skiner som en sol efteråt, så varför hittar jag så sällan tiden? Varför slår jag så sällan numren? Varför flyr jag från det som betyder något, in i meningslöshetens anonyma land?

Idag ska jag och idag vill jag. Ett i alla fall. Ett samtal.


'* Mando Diao -

Give it to me baby!

Det suger i mina shoppingnerver. Jag vill ha ett par baggyjeans, jag vill ha söta små kjolar, jag vill ha en blommig klänning och jag vill ha en tuff klänning och så vill jag ha nytt smink. En ny mascara, nya ögonskuggor och nytt rouge. Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha.

image763Topshop.com

Swing me upon its hanging tire

Jag är trots allt lite piggare idag och bara att jag orkat sätta på datorn är en framgång. Dessutom har jag ätit gröt med mammas supersvartvinbärssylt och druckit te som jag fått av världens bästa kussar. Till lunch har jag dessutom en portion mat från pappas lyxmiddag. Det går ingen nöd på mig, så länge jag orkar äta och orkar sitta upp, med med Panodil som hjälp verkar det fungera idag.

Det bästa av allt verkar dock vara tv:tablån.Jag har en bra eftermiddag i tv:soffan att se fram emot.


image762

Förfärligt

För första gången på flera år är jag sjuk på riktigt. Jag ligger däckad i soffan och orkar inget annat än att sova, blunda och dricka nyponsoppa. Pappa ser till att jag har det bra och kommer över med både det ena och det andra. Att jag trotsade mitt förstånd och gick ut i fredags var väl inte det bästa heller. Men tja, man lär sig något av allt. Nu ska jag vila vidare.

Jag vill hellre vara lycklig nu än om 25 år*

Den här veckan har jag mött minst fyra elever som mår dåligt. Eller de mår inte dåligt, de har det jobbigt. Jobbigt, jobbigt, så mycket värre än vad man kan tro. Ändå finns det elever som har det ännu värre. Jag blir inte chockad längre, utan försöker att hantera det på ett sätt som ger dem mest och som är bäst för situationen. Lyssna, peka i en riktning och hjälpa dem vidare. För många är det ett stort steg att jag bara ser. Jag jobbar på det och försöker ständigt bli bättre på att hantera detta.

Jag blir inte chockad, men förvånad och ledsen för deras skull. Att ta upp problemen är dock ett steg på väg, ett stort steg i rätt riktning. Kanske löser det sig för någon av dem i alla fall och bara det är bra.


* Elin - Fucking Åmål

I en annan del av Södertälje

Idag har en elev kommenterat att jag inte har någon mascara på mig, men jag påpekade att jag bara var sjuk. En annan elev frågade om jag skulle ut och skejta i eftermiddag, eftersom jag hade så stor kofta på mig.  Dessutom har två killar har skrivit ett mail där de skamset ursäktat sig för sitt missade möte, sitt sjunde missade möte och sedan smörat ihjäl sig med komplimanger. Som om det var mitt problem och inte deras.

Nu väntar redovisningar och genomgång och jag orkar inte ens säga ordet  Moralpanik och än mindre förklara vad det betyder. Men det ska jag och det måste jag.

I övrigt funderar jag mest på jag ska ha på mig ikväll. Mascara är dock obligatoriskt och jag ska inte gå klädd som en skejtare. Det hade i och för sig varit roligt, om jag nu hade kunnat skejta.

Sluta drömma om det ljuva livet*

Trots grötig hals och rinnande näsa vaknade jag leende tio minuter innan klockan ringde. Jag ser ut som om jag varit med om tio svåra år eller kanske en lång festivalvecka, men innuti mig är livet lite enklare. Ibland känns det som att det är exakt så lätt som det låter att sluta drömma och börja leva.

image761

*Håkan Hellström - Kom igen Lena

Dressed for success

En ny klänning hade inte varit fel och på Asos finns massor man skulle kunna klicka hem. Tur att jag har lite diciplin här i soffan eller synd att jag har lite pengar på kontot. Det beror på hur man ser det.

image759

Ler när den stannar

Jag önskar jag brydde mig mindre, var mindre otålig och mer kontrollerad. Ibland jobbar jag på det, men nu är jag mest irriterad. Irriterad på mig själv och på min rastlöshet.

Njuta var det ju. Att det ska vara så svårt.

Mycket mat

Idag har jag inte gjort något annat än ätit och druckit, men det är bra när man ska bli frisk säger mamma... Jag tror henne.

Bring life back

Efter en alldeles för lång väg hem i ett alldeles för regnigt väder med många arga tankar, väntar en "Schlagerpåse" på min dörr. Pappa har varit förbi. Ett läppglans, en tidning, choklad och tutor. Min och Annas schlagerfestivalskväll är räddad och det verkar som jag ska fira schlager som aldrig förr.

Nu väntar en kväll i soffan för att fixa bort sjukdomen till imorgon, men än så länge rinner näsan konstant. Jag förstår att jag gjorde rätt som hoppade över arbetskvällen och gick hem. Te, Ramlösa och kanske lite glass får tillsammans med datorn göra mig sällskap i soffan. Inte allt för illa ändå.

image758


Comfort kills the spirit

Jag vill dricka vin, umgås och ha det bra. Jag vill ha fredag. Jag vill ha fredag nu. Och helst vill jag bli frisk också.

image757
TTA - Rockfoto

I väntan på vadå

Med en alldeles för stor hög av orättade miljöbeskrivningar, ett skrivbord där man inte ser skivan och en halv vårtermin att finslipa planeringarna för, känns det rätt skönt att det är studiedag idag. Inga elever, bara lärare. Snart kommer Susanne och vi ska gå och handla frukost åt alla. Kaffet är redan serverat.

image753
www.byggai.se/


Fever

Men det vore helvetes bra om min kropp skulle vilja vakna upp till en bättre dag imorgon. Som det verkar nu går det bara utför, jag orkar knappt stå på benen och inte svälja med halsen. Värk, värk, ont, ont. Ge mig inte feber också, för jag vill gå på Konstfackfest med Anna på fredag!

image752
apoteket.se

Få saker gjorda

Jag skulle egentligen ha träffat Anna idag, men eftersom hon hade glömt att hon skulle på teater lämnades jag åt mitt öde. Jag inser nu att det var ganska bra, för idag har jag hunnit:

  • Pratat längre med mamma än på länge. (Vi är bästa kompisar på telefon, men inte lika kärvänliga när vi vistas under samma tak.)
  • Städat och dammsugit
  • Plockat upp min blandning av rena, nytvättade och ouppackade kläder som funnits lite här och var i lägenheten.
  • Funderat på att baka en kaka
  • Hunnit med några andra akademiska aktiviteter

Nu är det snart dags för Greys och idag ska jag njuta av det på riktigt, trots att jag redan sett alla avsnitten. En annan bra nyhet är att jag fått brev från mitt försärkingsbolag. Jag har nu bara att traska ner till en Onoff butik och hämta ut en ny mobil och en ny Ipod och endast betala en självrisk på 900 kronor. Tack för det.

image751

Imorgon väntar en tolv timmars arbetsdag, men sen kan jag fira helg utan måsten och med bara trevligheter.


Den dagen, den sorgen

Jag orkar inte med bittra och arga människor. Orkar inte med skitsnack. Och dessutom kliar det i gommen på mig.



Det stora mörka hålet

Jag förstår inte. Eller så vill jag inte förstå.

Ännu ett steg

Och hur gärna jag än vill är det svårt att bryta ett invant mönster. Hur jag än försöker, är vi genast där igen. Du säger ditt och jag säger mitt. Mönstren kvarstår. Vi borde nog låta varandra vara.




Trevlig middag

Johanna kommer snart och äter min traditonella kräftsoppa med mig. Hur illa man än tycker om soppor kan man inte tycka illa om denna. Vi umgås dock utan vin idag, som tur är. Kanske får det bli chokladkaka till kaffet istället...

image749
Bild från Tre tjejer i köket

Det gick bra

Jag har haft mitt livs första seriösa utvecklingssamtal med mina chefer idag. Mest var jag orolig för att jag inte skulle kunna ta den kritik jag fick, men jag fick ingen så jag hade oroat mig i onödan. Jag är ändå själv medveten om mina styrkor och svagheter, så ingen annan behöver egentligen påpeka dem.Och jag jobbar med mina svagheter som lärare, jag jobbar med dem och funderar över dem. Tänk om jag jobbade lika mycket med mina svagheter som människa, vad bra jag skulle vara.

Istället gick alla mina förslag till utveckling för företaget och personalen igenom och det verkar som att cheferna tror på mig och vill mitt bästa. Skönt att veta. Nu kan jag jobba ostört ett tag till och veta att de uppskattar det jag gör. En skön lättnad, även om jag inte funderat så mycket på saken.

Ibland har det räckt med ett upphopp



image748
www.kingmagazine.se

Strö lite socker på mig

Nej, nu är det inte roligt längre. Och tråkigt har jag också.  Ge mig något att glädjas över denna enkla måndag och ge mig det nu!

Fixa ditt liv

Jag skriver omdömen för fulla muggar och stannar på jobbet ett tag till.  Många är duktiga, ännu fler är dukiga men visar det inte och de allra flesta glömmer bort att de går i skolan. Frustrerande. Tänk om de visste hur mycket annat man vill göra när man tagit studenten istället för att plugga upp gamla betyg. Tänk om de visste vilken betydelse dessa betyg har. Hade jag varit flitigare hade jag inte varit lärare. Det var väl  i och för sig tur för mig att jag inte var det, eftersom att jag älskar mitt jobb.

Mammas halsont verkar ha smittat av sig eller så är jag bara ruggit sliten.

Sveatorget, P&L

Förra sommaren sjöng Jason Mraz för hela Sveatorget, för hela Peace and love. Jag missade det, upptagen av att vänta på Winnerbäck, men hörde ändå hur alla sjöng med i tonerna till I´m yours. Över hela Borlänge hördes det.

I år kommer han igen och i dagarna har han nu släppt låten på riktigt och nu kommersnart varenda jävel nynna på de fina tonena. Nu kommer alla inse hans storhet.

Titta på klippet och du kan inte annat än titta, le och få ont i magen. Detta är lycka! Snart är det dags igen!


Jason Mraz - Im´yours

Bakis

Hur ska jag orka packa upp väskorna, förbereda morgondagen, diska min disk?


Uppvaket

Det enda jag kunde tänka på när jag vaknade i morse var hur jag skulle ta mig till duschen. Gårdagens smink klibbade, munnen smakade beskt och hela jag stank av rök som i rökrum. Det andra jag kunde tänka på var att jag var glad att Emma och Hanna låg i rummet bredvid mig och att vi hade haft en bra klassfest trots allt. Trots att vi tre innebar halva uppslutningen i klassen och trots att det var många fler man skulle vilja träffat.

Jag fick dock återse några gamla ansikten, några inte lika gamla och några som jag inte ser så sällan men som har en stor del av mitt hjärta. Några som får mig att le och några som får mitt hjärta att sjunga.

Efter tre dagars socialiserande och festande är nu istället det enda jag kan tänka på soffa och vila.

image747

Vi rör oss, ni står still

Kent var bra, men inte bäst. Lika som publiken ungefär. Men vi flyttade frammåt, gapade till Socker, hoppade till Dom andra och gungade långsamt, långsamt till 747. Bra, bättre, bäst. Lika som vi. Och vissa saker måste sägas. Sägs de inte så sprängs vi tillslut. De är dina att ge vem som helst, de där tårarna. De viktiga tårarna.

Kärlek till de mina och tack till söta Elin som stod ut i många timmar med flickorna Alm. Beundranvärt och trevligt. Det blir aldrig som man tänkt sig, men det är vägen som är mödan värd och det kan bli ruggit bra i alla fall.

Dagen D: dagens Kent

Den sista Kentlåten som påverkat mig mer än andra är Mannen i den vita hatten. Dels är den stilistiskt fullkomligt genomtänkt, varje rad har en mening, varje ord är en symbol. Dels har den en hög igenkänningsfaktor . Det är svårt att inte se sina sista gymnasiedagar framför sig. Hur allt var så svart eller vit, hur livet var en stor otäck valmöjlighet och hur man fick välja var man gick. Hur vi sjöng i aulan, hur vi sprutade vatten på skolgården, hur vi njöt av varandra och tiden.

År 2005 såg jag Kent med Evelina. Vi armbågades längst fram, svettades så vi var genomblöta, njöt och skrattade. När väl denna låt fick avsluta konserten var jag i ett rus och knappt vid medvetande.

Idag ska vi sitta ner. Jag ska njuta, njuta som det är svårt att njuta med armbågar i sidan. Jag ska njuta av Jockes rader och njuta av det bästa sällskapet. Vi ska alla en gång dö, men just nu lever jag så det står härliga till. Imorgon ska jag få träffa mina klasskompisar igen, tio år senare.





Kent- Mannen med den vita hatten


jag kan få dig när du vill

Bakom mina solglasögon

Trots gårdagens vinglas som blev en vinflaska vaknade jag med ett leende på läpparna. Detta är en bra dag. Solen skiner dessutom och jag hoppas den gör det i Gälve med, för nu har jag kortkort, solglasögon och vårjacka. Kanske lever jag i en utopi men jag vill så gärna njuta av solen idag. Njuta av solen, kaffet, skratten och textraderna.


Ett kap

Jag köpte just nya hörlurar på Tradera, splitter nya, för 50 kronor inklusive frakt. Är inte det billigt, så säg...


image744

Tillsammans i ensamheten

Johanna kommer snart och dricker lite vin med mig. Jag har helg i förtid och imorgon åker jag till systrarna i Gävle. De har redan varandra där och jag är snuskigt avundsjuk. Jag vill också vara med och dela burgare och dela gemenskap. Men Johanna går inte av för hackor och jag gillar min fria tid.

En bra dag ändå, med flitiga elever och trevliga samtal. Dessutom har jag räknat ekvationer för första gången på många år och jag gillar det. Hade det inte varit för de många långa studierna hade jag kanske blivit mattelärare.

En bra dag. En glad dag.

Cease to begin

Det går ett lyckorus genom kroppen när jag såg att Counting Crows kommer till cirkus. Lyckoruset varar dock inte så länge, för jag minns mina tidigare två konserter med bandet. Den ena ställdes in efter att förbandet spelat och efter flera timmars väntan. Kanske enligt Lundells Även en inställd spelning är en spelning.

Under den andra konserten, på Hultsfred 2003 eller nåt, blev min plånbok med alla mina kontanter, mitt visa kort och mitt leg stulet. Resten av festivalen kunde jag inte gå in i öltälten.

Nu funderar jag på om jag ska våga försöka en gång till. Eller så lägger jag pengarna på Band of horses ikväll på Debaser istället. Eller spar dem, just det Matilda, det var det jag skulle göra...

För vi dansar och du har så mjuka läppar

Nu är det kört för några månader. Mina ögon är svullna, min näsa kliar och jag är omåttligt trött. Jag går i en dimma och inte ens förra årets välutprövade tabletter hjälper. Jag lyssnar på Håkan som jag återupptäckt, ler åt fina versrader  och försöker att vara glad. För våren är positiv och glad vill jag vara.

image743


Allas vår Håkan

Mitt i min längtan efter gladpop går Håkan och släpper nytt material. Och jag gillar det, nästan lika mycket som En vän med en bil och Kom igen Lena gillar jag det. Glad musik, melankolisk och deppig text. Ungefär så som Håkan alltid är när han är som bäst och ungefär så som jag känner mig just nu. Lyssna, lyssna.

image742

Under en och samma vecka har några av mina jobbarkompisar hunnit säga följande:

Gud vad du äter! Är du gravid?

Jag måste säga att du äter mycket för att vara så liten.

Du kommer att bli tjock om du fortsätter så här.

Så vad är detta? Empati, betraktelser eller kanske till och med avundsjuka? Jag är glad att jag inte har problem med maten, för då hade detta inte varit roligt att höra. Nu ler jag bara lite och tar en tugga till.

Dagens Kent: Dom andra

Jag jublade högt och länge när jag våren 2002 fick veta att Kent skulle släppa en ny skiva. Vapen och Ammunition hette den visst och det var länge, länge sedan sist. Jag poppade för tillfället mest Petter och annan hiphop i mitt studentrum i Gävle och tillbringade dagarna i kaffedrickandes i det gemensamma köket, morgonpromonerandes med Daniella eller öldrickandes med Rebecka. Jag åt fett och socker tills jag spydde, var med i en catfight och vaknade upp dagen efter utan att minnas kvällens hångel.

Jag läste Medie-och kommunikationsvetenskap, men fixade mest poängen och fokuserade på att spana på den urläckra föreläsaren. Jag njöt av livet, hade efterfest med Ebbot och fick komplemanger av den moderrätta killen för mina lila Jenny Hellströmbyxor. Jag levde mitt liv och funderade kring om även jag levde mitt liv via fjärrkontroll. Det gjorde jag inte. Tvärtom.


c
Kent -dom andra

Klass 9a

Jag kan inte sluta le när jag ser på Klass 9A. Både eleverna och lärarna är helt fantastiska och jag har något att sträva emot. Den ultimata, men lyhörda pedagogen. För en gångs skull inspirerande TV, även om det är sjukt vinlklat. Nu skrattar jag högt åt , eller med, lilla Ala. Vilken underbar kille och vilken underbar humor!

Provocerande uppförande

De senaste dagarna har Anna och jag funderat på vad vi svenskar är inrutade och gråa jämfört med folk från flera andra västerländska kulturer. Det finns normer för vad man ska säga, när man ska säga det och hur man ska sägadet. Det finns normer kring på vilket sätt man ska agera i olika situationer och hur man ska uppföra sig för att inte sticka ut, utan för att vara korrekt och pålitlig.

Vi måste tänka efter innan vi talar, tiga en tystnad om det vi inte är stolta över och låtsas som att allt är en dans på rosor när det inte är det. Vi måste vänta tre dagar med att höra av oss till den vil mest av allt vill höra av oss till och Vi kan inte säga  att "nej tack, jag vill inte träffa dig". till den som aldrig slutar höra av sig till oss. De vita lögnerna får hagla istället och sanningen får smygas fram.

Kankse funderar just vi på detta, för att vi är de som kanske inte riktigt lyckas. Vi bryter mot dessa normer och lever enligt våra egna små oskrivna lagar. Och ofta, ofta provocerar det folk.

Fina pumps

Mina auktioner på Tradera är nu avslutade och jag är snart 300 kronor rikare, om det vore så att köparna ville svara. Ska man handla, ska man etablera kontakt och svara direkt. Jag vill veta att auktionerna går igenom och att inte jag slösat pengar i onödan på paket och upplägg. Men det ordnar sig nog.

Under tiden jag väntar drömmer jag mig bort till sommar och sol och till bara ben och skor utan strumpor. Jag skulle gärna inviga våren och sommaren i dessa. Kanske borde jag slå till.

image741

Dagens Kent: Revolt III

Året var 1999 och en svarthårig flicka tittade på mig från ett skivomslag. Det var julafton och jag var glad, inte alls lika svårt och arg som flickan från Hagnesta, utan rätt okej och tråkig. Det var vinter och det var kallt, så som vintrar i Dalarna kan vara kalla. Jag filosoferade om döda kungar, stressade sönder min mage och hånglade med andra än min pojkvän. Jag hade för många hål, för lite skola och för mycket annat.

Men livet fungerade, livet var rätt okej och egentligen började inte det verkliga livet förrän två år senare. Men det förstod jag inte då, visste jag inte då. Revolterat hade jag dock gjort långt innan.



Utmattad

Jag sitter ensam i lärarrummet och vet inte vad jag ska göra. Att plötsligt ha tid att planera ger mig en sjuk känsla av intiativlöshet. Det händer så sällan att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. 

En sjukt jobbig dag. Alla skriker efter mig och sliter i mig. Mina ben viker sig och jag äter arraksbollar och dricker kaffe för att överleva. För att stå ut. Ikväll blir det spinning och det är mer än välbehövligt, tankarna måste komma ut och lungorna måste få andas frisk luft och dra djupa hälsosamma andetag.

En ond cirkel av fattigdom

Jag sover verkligen inte bra om nätterna, utan alldeles för lätt och oroligt. Nu fyller jag på med kaffe och tänker mig en annorlunda väg till jobbet idag. Mina hörlurar är borta och de borde ligga någonstans mellan mitt och Annas hem. Men antagligen har de blåst bort. Synd. I really loved them och de är mitt fjärde par. På prylhållet går inget bra just nu, allt bara försvinner, tappas, går sönder. Jag är inne i en ond cirkel och jag vill komma ur den nu.

image739

Sonyericsson.se


Kent

Jag hittade en spellista för Kents turné och känner mig oerhört nöjd och peppad. Jag har inte mycket till övers för den nya skivan, men de verkar blanda upp det med de flesta av mina Kentfavoriter. Socker, 747, Musik non stop Revolt III  och så klart Mannen med den vita hatten är det inte mycket som går upp emot. Nu ser jag om möjligt ännu mer fram emot att veckan ska skynda sig fram emot fredag.

* Vy från ett luftslott
* Max 500
* Socker
* Revolt III
* Palace & Main
* Stoppa mig juni
* Columbus
* LSD, någon?
* Romeo återvänder ensam
* Generation Ex
* Den döda vinkeln
* Musik non stop
* Kärleken väntar
* Ingenting
* Om du var här
* Dom andra
* Utan dina andetag
* Berlin
* 747
* Mannen i den vita hatten

För gammal för livet?

Men Fritte gör mig glad som alltid. Flum, flum och mer flum. På lördag får vi flumma tillsammans, men helst utan tröjor med trycket: titta vad smart och snygg jag blivit.

Hade varit rätt roligt, men kanske inte den bästa idén vi haft och dessutom ska jag ha klänning på mig. Tio år sedan nian och snart är livet slut. Jag undrar när känslan av att vara trött på fest och musik ska infinna sig... Jag tvekar på om den någonsin gör det. Måste den?

image738
Jag gillar bilden bara!


Jag vill mer.

Idag insåg jag att våren kommer att försvinna i ett rasande tempo. Frågan är om vi kommer att hinna med allt jag planerat i mina kurser, men för tillfället orkar jag inte ens fundera på saken. Om tolv arbetsdagar är det påsklov och efter det finns både en och två längre ledigheter att se fram emot. Dessutom fotbollsturneringar, svensklärarkonferens och dagarna försvinner med allt annat än vanligt skolarbete.

Men jag är rastlös. Och jag vill, jag vill, jag vill nu.



Funkar fint

Men dagen rullar på bra trots allt och jag inser att jag inte har en enda hel vecka kvar tills påsk. Påsk älskade påsk, förhoppningsvis får jag även göra ett gästspel på Stadium då. Dagen till ära fick jag höra Sandras röst och jag insåg hur mycket jag saknat den! Förhoppningsvis ses vi till påsk igen.

Sanningen om mig och min kropp

På fredag ska systerhälsopedagog göra ett slags helkroppstest på mig där den nakna sanningen kommer att blottas. Jag ska cykla, vägas och mätas på alla slags vis för att sedan få siffror på hur stor jag är och hur stor jag borde vara. Ju mer jag tänker på det, desto otäckare blir det och den nakna sanningen är snart blottad. Men jag ser ändå fram emot det och får väl ändå hålla tummarna för ett positivt resultat på någon front.

Men jag är tveksam. Väldigt tveksam. Fyra dagar har jag på mig att hitta formen, jag vet vad jag inte ska göra...


Kent nästa

Fyra timmars fikande med Anna fick avsluta denna ledighet. Ett bättre avslut hade jag fått leta länge efter och jag känner mig rätt nöjd med allt jag hunnit med och allt jag fått uppleva under dessa tio dagar. Nu är min enda föhoppning att de följande fyra dagarna rusar i väg i ett rasande tempo.

På fredag åker jag till älskade syster i Gävle och får uppleva en massa lycka där lyssnades på
favvofilosoferna tillsammans med de allra bästa människorna. Hela min vår är fylld av trevligheter och jag kan inte få nog av allt jag ska uppleva.



image736
Kent.nu

Min väg till lycka

Alexandra Pascalidou bad sina läsare beskriva lycka och jag antog uppdraget, mest för min egen skull. För mig handlar lycka mycket om de små ögonblicken av tillfredställelese. Små tillfällen då stressen inte finns närvarande och när jag bara kan stanna upp och njuta av här och nu. Detta inträffar dock allt för sällan, men det händer och jag försöker bli bättre på att vara mottaglig för det.

Ofta infinner sig känslan av lycka när jag är med människor jag tycker om, utan måsten och utan krav, utan under sekunder, minuter eller kanske timmar då jag bara kan njuta, insupa stämningen och ge och ta av den. När jag säger att jag inte vill göra något, utan bara vara, så menar jag det Lillan. Jag njuter av dig, av omgivningen och av livet. För mig är det mer värt än satyer och sevärdigheter.

Ibland  händer det också att jag sitter på bussen, en låt spelas i mina ögon och jag kommer på mig själv med att le, då jag tänker på det liv jag har, på de förmåner jag har, på att få älska och att bli älskad. Saker och ting stämmer och saker och ting landar.

Men lycka är nog olika saker för olika människor, beroende på hur vår vardag ser ut och beroende på vad vi uppskattar i livet. Så jag passar frågan vidare: vad är lycka för dig?

Push the lines

Det var länge sedan jag körde slut på mig helt under ett träningspass. Körde slut på mig sådär rejält så att benen skakar när man traskar ut ur salen. Jag vet inte om det beror på att jag inte tar i tillräckligt hårt eller om passen inte är tillräckligt hårda, men det händer sällan på Sats att jag uppnår den effekten. Men idag kom det, jag tog i ända från tårna under varje låt och hade tankarna på de som samtidigt åkte Vasaloppet( vem vann det förresten?).

Efteråt kändes marken lite ostadig och det är precis den känslan jag vill uppnå när jag tränar, att jag ramlar över mållinjen, att jag stupar vid sidlinjen eller ramlar av sadeln. Jag måste börja åstakomma det oftare. Lite lat är jag nog trots allt.



image735

Iform.se

Oordningens paradis

Måndagar ger mig ångest. Inte för att det är måndag och ny vecka, utan för att jag har lektioner hela dagen och inte en enda minut över till att förbereda saker, prata med kollegor och elever eller göra den administration som krävs. I morse kom jag på mig själv att knappt veta vad morgondagen ska innehålla, men en timmes arbete senare har jag koll. Dock en stressartad koll, det är allt för mycket som ska kopieras och sorteras och donas. Om ni skulle se mitt skrivbord skulle ni gråta.

Nu ska jag
spinna en timme och rensa min hjärna. Idag ska jag dessutom få träffa Anna och jag inser att det var alldeles för länge sedan jag fick filosofera tillsammans med henne. Mycket vatten har flytit mellan broarna.

image733Ordning och reda - in my dreams.

Nya solisar

Jag skulle verkligen behöva ett par nya solglasögon, mina förra gick av på resan till Oslo. Men har man shoppingförbud så har man, även om dessa bara kostar ynka 49.50 på H&M:

image732

Jag ljuger så bra

Linda Bengtzings Jag ljuger så bra är den enda slager jag satt på repeat och hoppat till på dansgolvet sedan jag var liten och älskade Nick Borgen. Men nu är det dags igen, hon gör det igen och jag älskar det.



Linda Bengtzing -Jag ljuger så bra

Oslo tur och retur

Parallellt med Melodifestivalen, där jag håller på Linda, fortsätter jag med min nya hobby. Jag köper billiga tågbiljetter. Den 16 maj åker jag till Oslo för att fira 17 maj. Tur och retur kostar det mig 190 kronor, samt två lediga dagar från jobbet. Att åka mellan Gävle och Borlänge enkel resa nästa lördag kostar 173 kronor och det tar en timme. LIte ironiskt. Någon som vill skjutsa mig istället..?

Jag vill.

Boring, boring. Jag gör inget vettigt, utan bara saker jag inte borde. Jag fuskar mig förbi hindren och undrar hur jag ska motstå viljorna. De är så många och så starka.

Mandomsprovet

Jag utsätter mig själv för det största prov som man kan utsätta mig för: jag ska vara själv på en lördagkväll. Nog för att jag kanske har alternativ och nog för att jag valt det själv, för att jag behöver det och för att jag inte orkar gå ut, men ändå. Jag avskyr att vara själv och att det är lördag gör inte saken lättare. Kanske kommer Andreas hit och sällskapar mig, enligt devisen: tillsammans är man mindre ensam.

Jag tänker på förra helgens roligheter, på min fantastiska Oslovistelse med allt vad en vistelse kan innebära och jag tänker på nästa helg. Det borde gå, det borde inte vara så svårt och jag tror att jag behöver detta. Men ändå, det är sjukt svårt och jag är sjukt nära att ringa några samtal och bege mig ut på äventyr. Jag ska inte. Jag ska klara det. Heja mig!

 



Du vill så du kan

Efter mycket alkohol och fest försöker jag nu njuta av en slapp helg. Jag försöker äta lite hälsosammare, hinna träna lite och kanske inte spendera så mycket pengar. Dels med tanke på csn och återbetalningar, dels med tanke på alla pengar som runnit mig ur händerna sedan lönen damp ner för en vecka sedan. I slutet av denna vecka väntar också en massa festligheter som jag har längtat efter länge, länge.

Jag kostade på mig en ny klänning till nästa helgs klassfest och sedan ska jag från och med nu leva en vecka utan pengar. Det är ett löfte. Wish me luck och fresta mig inte till roligheter!


Lite peppmusik. Du vill så du kan - Svenska akademin

Reuniondags

Om ett par timmar ska jag träffa Daniella och det var inte igår, utan det var sex år sedan. Daniella var min vapendragare under Gävletiden och kanske den trevligaste, påhittigaste och klokaste människa man kunde ha som vän. Och det hade jag.

Jag antar att allt är som det brukade vara, för det är det alltid. Det är bara det att sex år har gått. Daniella har hunnit flytta till London och gift sig med sina drömmars man och jag har hunnit haft ett femårigt förhållande och flyttat till Stockholm och skiljt mig. Dessutom börjar jag inse att vi inte är 20 längre, utan vi är lite rynkigare och lite gråare än vi var då, back in 2002.

Hur åren tagit ut sin rätt återstår att se.