Still I´m dying with every step I take*
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra. Jag låter textraden ovan tala, jag låter förnuftet tala. Om man tror att jag lever i en bubbla där inga känslor drabbar mig så kanske man får tro det, om man förstår att hela mitt liv inte finns med på bloggen är man lite närmare sanningen.
Att jag inte varit den som dragit det tyngsta lasset är ganska självklart, men jag trodde det framgick att jag skulle ha gjort allt för att det inte skulle bli som det blev, att det var ett gemensamt beslut och att inga onda aningar låg bakom det hela. Men det kanske inte är så självklart. För mig är det självklart och för min del var det okej att skämta om en Cafétidning. Ingen tror väl att jag ser världen så svartvit, isåfall vet den inte mycket om mig.
Så klart smärtar det i mig att det gör ont i honom. Så klart smärtar det i mig för att det gör ont i mig. Jag vet ändå att det inte är mig det är synd om. Det kommer jag aldrig att tro och aldrig att tycka. I tysthet lider jag för hans skull. Det finns inte så mycket mer att göra och jag visste inte att jag behövde uttala mig. Den som känner mig vet.
* Robyn - With every heartbeat
Att jag inte varit den som dragit det tyngsta lasset är ganska självklart, men jag trodde det framgick att jag skulle ha gjort allt för att det inte skulle bli som det blev, att det var ett gemensamt beslut och att inga onda aningar låg bakom det hela. Men det kanske inte är så självklart. För mig är det självklart och för min del var det okej att skämta om en Cafétidning. Ingen tror väl att jag ser världen så svartvit, isåfall vet den inte mycket om mig.
Så klart smärtar det i mig att det gör ont i honom. Så klart smärtar det i mig för att det gör ont i mig. Jag vet ändå att det inte är mig det är synd om. Det kommer jag aldrig att tro och aldrig att tycka. I tysthet lider jag för hans skull. Det finns inte så mycket mer att göra och jag visste inte att jag behövde uttala mig. Den som känner mig vet.
* Robyn - With every heartbeat
Andras kommentarer
Trackback