fröken funderare
Snön faller utanför fönstret, jag sitter inne och tittar ut med min nya stickade röda basker på huvudet och känner av stämningen. Snö och vinter. Det är något speciellt med den första snön, på något sätt ger den mig en känsla av barnslig lekfullhet och en vilja att sätta på mig en varm jacka, en stor mössa och ett par nya fina stövlar och gå ut och traska i snöovädret. Det ska jag också göra. Jag ska traska ner till Ica iklädd så vintriga kläder som min gaderob bara förmår.
Uppsatsskrivandet flyter på idag. Eller jag inbillar mig att det gör det, bara för att jag skriver och inte läser. Det blir mer påtagligt och konkret då, när man ser det i en textmassa och inte i bara har en massa text i huvudet som ligger gömt någonstans.
En bra text har jag dock läst idag. En text som gav mig en insyn och en känsla av att vara en av alla i vårt samhälliga flöde. Den store kulturteoretiken Bourdieu har idag lärt mig genom Broadys ord att vi är en del av ett kulturellt fält där vi alla anstränger oss för att passa in på olika platser och därmed även bevarar samhället som det är. Vill vi bli en litteraturvetare gör vi allt för att platsa in bland det övriga gänget på DNs kultursidor, vill vi bli en konstnär anpassar vi oss för att vara så flummiga och konstnärliga som möjligt.
Hela samhället bygger på invanda vanor där vi är små varelser som följer normerna för att bli det vi vill vara. Vi inbillar oss därmed att den som pratar en fin rikssvenska är viktigare och smartare än en som pratar brett dalmål, den som läser en bok av nobellpristagaren i litteratur är klokare än den som ser Bonde söker fru på tv. Och allt ställer vi upp på och därmed bidrar till för att hjulet ska forstätta rulla....
Läs gärna allt: http://www.dsv.su.se/jpalme/society/pierre.pdf
Dags för lite vegetarisk lasange innan promenaden till Ica och forsatt plugg i förhoppning att bli den svensklärare föräldrarna vill ha till sina tonåringar.
Ikväll: pinning och core med E och sedan lite wok och mys med henne och några andra av tjejerna.En händelsrik tisdagkväll vinterns första dag. That I like!
pest eller kolera?
Vad är egentligen jobbigast: att hänga upp alla trosor, strumpor, kalsonger och handdukar i torkrummet, eller att ringa till hyresvärden och säga att tumlarn är trasig?
Jag valde det tidigare.
bangare
Hursomhelst fick familjen äntligen lite kvalitetstid tillsammans och det är alltid skönt. Bara vara. Pappa gav oss husrum och var vår personliga guide, systarna gladdes över ögonkontakten med Olle Sarri och mamma njöt av igenkännelse i Jösses flickor. Själv drack jag starkt kaffe, åt choklad och funderade över budskapet. En bra teater, bra skådespelare och ja, ett bra, även om lite uttjatat budskap om jämlikheten i vårt land.
En ny vecka går till mötes med höstlov från Haga, intensvit plugg, tjejmiddag, Stadiumjobb och födelsedagsfest. En trevlig vecka vad det verkar.
A väntar i soffan på att jag ska göra honom sällskap. Mäklaren är på intågande.
Kjell Bergkvist, jag säger bara Kjell Bergkvist...
högvarv
Hjärnan går på högvarv just nu, i missions, vikariat, stadiumjobb, undersökning, uppsats, läsning, träning och så äntligen: Stockholmstrip med mamsen och systrarna, med en äkta partykväll med twinsen efterföljande dag. Behövligt, avkopplande och njutbart.
Men först en torsdag med firande och kalas för syster och pojkvän efter arbetet.
Just nu är jag riktigt godissugen efter ett riktigt skojigt stepintervall pass. Ska försöka hålla mig borta.
Dags att kolla svågers nya skidställ och läsa lite till innan kvällen försvinner bort!
kärlek- som jag ser det
Mina vänner och jag är rörande överrens om en sak: förhållanden är inga enkla och än mindre självklara ting. Ju längre devarar, ju jobbigare är det och ju mer måste du kämpa. Det handlar då inte längre om att inte kunna slita sig ifrån varandra och helst av allt umgås hela tiden, den tiden är passerad. Det handlar mer om att hantera vardagen, uppskatta de små tingen som händer och sker och att uppskatta varandras närvaro. Och kanske handlar det om att känna sig halv utan Honom vid din sida.
Och mitt i bland vardagsgnatet och de långa diskussionerna uppkommer det situtationer som gör att ditt förhållande är mördan värd. Du skrattar åt ett skämt han säger, han erbjuder sig att diska-fast det är din tur eller du kanske till och med känner att "damn, det är han jag ska spendera resten av mitt liv med! " För det kanske det är.
Jag menar inte att man ska stanna i förhållanden som inte är bra, men att man ska uppskatta sitt förhållande för det man gör och det man har. Att gräset skulle vara grönare är ju en skymf och hur många gånger du än byter så kommer du hamna där tillslut; det pirrar inte i magen längre... Alternativt: det som gör att det pirrar i magen är att ni är osams hälften av tiden. Enligt mig är det då du ska gå. ( Sen finns det undantag som syster E och hennes A, men det är undantag som bekräftar regeln, inte tvärt om.)
Min mamma säger att jag har en realistisk syn på kärleken och kanske är det så. Det enda jag vill få sagt är att alla andra inte har det så fantastiskt bra jämt. Det har jag en mängd bevis på. Och att man ska uppskatta vad man har, uppskatta pirret när det väl kommer och uppskatta att man har en pojkvän som älskar en för den man är. Bara det är ju helt galet!
Kärlek som jag ser det är en stor drös med tillit, en hel massa uppskattning och en hel hög med övertygelse om att livet inte vore det samma utan denna människas värmande närvaro.
Tack snälla A, min vardagshjälte, min värme och min största hejarklack för att du finns och är här med mig.Kärlek för mig är du.
en glad tjej
Stolt och lycklig gick jag sedan och tränade och nu sitter jag här och kollar tapeter. Litteraturen får vänta än en dag.
Snart afterwork för oss som inte jobbar (utan är superlyckliga och stenrika studenter som har massor av tid över.) Tacobuffé och rödvin, skön avrundning på en helt ok dag.
( Det är den vinröda färgen jag vill åt... )
tillsammans
Det är verkligen dags att läsa lite nu, innan träning, mat och allt sånt. Imorgon är jag ledig och ska sikta in mig på att plugga, tvätta och impregnera förra årets vinterjackor samt umgås med min älskade syster E, som hastigt och lustigt beslutat sig för att entra staden.
Förövrigt en relativt blank helg i almanackan, vilket känns oväntat skönt och härligt. Det är synd att ekonomin tryter, annars hade man kanske orkat hitta på något storslaget. Men men, vi spar det storslagna till nästa helgs Stockholmstrip, då är jag både rikare, gladare och friare!
påkopplad
En befriande och skön känsla är att jag har lyckats överleva inledningen av hösten utan att blivit fast i något tvprogram. Visst finns det många program jag skulle vilja se, men jag har dålig koll på att de går och när de går. De desperata husfruarna brukar jag titta på och gärna Du är vad du äter, som i sig är ganska fånigt, men ändå underhållande, som allt annat. Men annars har jag en relativt tvbefriad höst, vilket ger mig tid för att... sitta här...
Läser om ungdomars mediavanor och konsaterar att jag själv spenderar en massa tid med olika media, men däremot kanske jag inte räknas som ungdom så länge till. Hur länge är man ungdom och när blir man en ung vuxen? Idag har jag både sett på tv, surfat på internet, lyssnat på radio, lyssnat på mp3 och läst skönlitterärt, så än så länge passar jag in på min egen tes i min uppsats: att tv är mer en avkoppling är en påkoppling och att boken är det motsatta, dessutom konkurrerar de inte med varandra, utan fungerar parallellt, till olika syften. Tror jag.
Nu är det dags att undersöka vad forskarna tror, för vem bryr sig om mig?, dessutom har jag lovat mig själv att läsa 100 sidor litteratur idag, jag har läst 32. Dags för en rejäl spurt kan man säga. "kom igen Ella, kom igen..."
"Det man inte har i huvudet..."
Fick gå upp i gryningen och cykla till Haga eftersom jag fått med mig nyckeln till all mediautrustning hem igår.( De hade utbrytit ett förtvivlat kaos på lärarlaget...) Jag fick i alla fall lite gjort och är nu förberedd inför dagens andra lektion. Dagens första påminde mig om varför jag vill bli lärare. Vilja, gensvar och förståelse.
Cyklade hem en sväng för att läsa lite norsk litteratur om media och ungdomar, och blev positivt överraskad över hur lätt det var att läsa norska. Dessutom kom ett fint läppstiftset med posten från Hennes. Ögonskuggorna man skulle fått var slut, så jag fick fyra läppglans istället. Bra grej.
Nu ska jag trampa iväg igen för att luncha med J. Det är ruggans kallt ute och jag måste nog ta och inhandla vinterjackan snart. Mössa och vantar får duga så länge.
Syster J är i Oslo och gör mig till en stolt syster. Det är vägen dit som gör mödan värd...
skrattar högt
Core, spinning och pyttipanna, så var jag människa igen.Det är konstigt vad lite träning kan göra, rensa huvudet, fånga endorfiner och få en att må bra.
På något sätt är det skönt att fokusera på en,eller i mitt fall två eller tre saker, och släppa allt annat. Städning, tvättlagning och matlagning lämnar jag åt slumpen just nu. En skön känsla.
Idag skrattar jag åt alla som röstat på Moderaterna, i tron om att de kommer att få mer pengar att leva för, och i sin förskräckelse ser budgeten som lagts fram. "Nya arbetarpartiet", "mer pengar över efter skatt", skulle inte tro det, inte så länge du inte är stenrik. Och det är du inte. För de 50 kronorna du får behålla mer efter skatt räddar på inget vis högre a-kasseavgifter, trafikförsäkringar, tandläkare och dyrare snus.
Välkommen till det nya Sverige, precis som du vill ha det!
går i ide...
Det är nu jag går i ide: sätter på mig mjukiskläder, slutar att duscha och går bara ut för att handla mer mjölk, kaffe eller godis alternativt jaga folk för intervju eller undervisa gymnasieelever i svenska. Jag återses igen efter jul och nyår, då uppsatsen ska vara inskickad och klar i sitt finaste skick.
Vill ni nå mig går det bra via msn eller på hemtelefonen. Då jag ständigt kommer att vara tillgänglig i hemmet funkar det även att impulsivt plinga på hemma hos mig. Kaffet är ständigt nybrygt i den nya termosen! Vill ni veta vad jag sysslar med och hur det går så kommer det med säkerhet att märkas i detta forum. Nu ska jag återgå till köksbordet och den första av de 18 böckerna som ska lusläsas, tolkas och förstås...
So long...
inbygd termos
Lite mer kaffe, sen är det dags att gasa till Falun. Kaffe, kaffe, kaffe. Vad vore livet utan kaffe? Och just det, A kom hem med en fin ny kaffebryggare med inbygd termos igår. Bra för mig som alltid sätter på fyra koppar kaffe och alltid bara hinner dricka hälften, sen är det antingen bränt, eller så har jag inte tid eller lust att dricka något mer. Nu kan jag börja med att brygga åtta koppar , så har jag så det räcker hela dagen!
boktips
lycka
Inställt seminarium var precis det bästa som kunde hända mig. Thanks God, det hände mig. Nu är jag i fas med planering inför lärarvik, uppsats, inlämning och därmed redo för att jobba imorn. Skönare än skönast.
Förövrigt en perfekt höstdag som jag i alla fall hunnit njuta lite av, i form av joggingtur med a och en liten promenad. Dessa dagarna är mitt liv. Hösten är en underskattad årstid med några av årets finaste dagar.
Ikväll blir det till att njuta av tidningarna som dimpt ner i brevlådan de senaste dagarna och som jag inte hunnit läsa än. Tidningar, min ständiga last och förmåga till avslappning.
På kvällens schema står även tacos och Idol med pojkvän och svåger.
En bra dag.
alkohol
Nej, jag tror att det får bli en nykter helg med en stor påse godis istället. Jag är övertygad om att det är bättre på alla sätt och vis, dessutom var det allt för länge sen min stackars kropp fick vila från alkohol. Det är nästan så att jag skäms när jag tänker på det.
Imorgon blir det nog till att gå och lyssna på lite reagge, även om det inte är favvomusiken, så är det alltid trevligt när det händer något.
träna eller sova?
Ikväll är det vinkväll med tjejerna inbokat, behövligt och trevligt!
ensam
Nu har den ena systern tagit den stora väskan på ryggen och flyttat till Oslo för att servitrisa, den andra är tillbaka i Gävle för att lära sig om hälsa. Själv sitter jag här och ska försöka förstå skillnaden mellan djupintervju och receptionsstudier, eller något liknade.
Mitt sug efter att lämna denna stad för ett tag är enormt just nu, om jag så bara kunde få ett år till i vårt lands stora stad. Och det kan jag ju, i höst kan jag det, om jag lyckas skriva klart mina uppsatser och om jag vill det då vill säga. Det vill jag nog. Men det blir ensam, utan min A. Han stannar nog här.
mörker
Vaknade och trodde att det var mitt i natten. Det var det inte. Men det är mörkt, väldigt mörkt. Vilket även betyder väldigt mysigt, i alla fall till en början. Alla årstiders intågande har en charm, tills det går för långt och man blir trött på dem. Jag älskar hösten och kommer inte tröttna än på ett bra tag.
Dags att styra volvon till falun och skolan.
små små steg av lycka...
..det är de små sakerna som får en att känna riktigt glädje. Att någon bryr sig om en och tänker på en, fast de inte behöver.
Det krävs så lite och gör så mycket. Borde göras oftare. Ska göras oftare. Tack för omtanke idag, du snälla söta.
vila?
Efter en lång dag med plugg och arbete längtade jag efter att komma hem och sjunka ner i soffan med lite kvällsmat. Tyvärr var det inte meningen att jag skulle göra det. Först rinde Tele2 och tjatade om en massa erbjudanden och priser, jag mumlade något till svar och tillslut förstod han att jag var nöjd utan hans abonnemang. Medan jag gjorde te så kokade gröten av någon lustig anledning över, i micron.Det är ett under hur jag lyckas? Jag måste ha tänkt på annat och ställt in fel antal minuter...
Sedan hamnade jag här istället. Egentligen vet jag inte varför, det kändes bara lugnt och skönt. A jobbar, jag ska spela in Prisonbreak åt honom och eftersom jag själv inte är intresserad har en hel timme till att bara ta det lugnt, alldeles ensam i lyan. Härligt och välbehövligt.
i tid och otid
Korthårig. Ovant och konstigt men jag vänjer mig nog, det var länge sen bara...
En helg i familjens tecken, om man räknar med pojkvännerna, och det gör man. Att umgås med familjemedlemmar innebär att man inte behöver anstränga sig, utan bara säga vad man känner och tycker. Ibland kan det vändas till det negativa, för egentligen är det ju de man ska anstränga sig mest för, de som står närmast, inte de man knappt känner. Men så fungerar inte människan, i alla fall inte jag.
Tvärtom är det de nära som oftast får all skit och de är de man oftast är arg på. Men ska man vara krass så är det bara ett bevis på att man tycker om varandra. Slutsats: ju argare man kan vara, desto större är kärleken!
Det var helt underbart att träffa E idag, trots att jag fick dela henne med lafamilia som också ville blir fina i håret... Men vi ses snart igen och är alltid nära, oavsett tid och avstånd.
"Att bli älskad är stort bara att älska är större."
Tack.
klippning
På dagens agenda står även sjuårskalas och spinningpass + en förhoppning om att hinna ut i det soliga vädret!
MVG?
Genusdiskussionen är oerhört viktig, men eftersom det ska prägla varje ämne man läser så är det lätt att bli ruskigt trött på det. Eftersom jag alltid varit den som pratat mest, låtit högst och tagit en hel massa plats så har jag aldrig lidit av att vara understående männen.
Däremot så vet jag ju att jag kommer att tjärna mycket mindre när jag nu blir gymnasielärare mot om jag valt ett maligt yrke, så som civilingeniör. Jag vet även att flickor växer upp i en värld där de måste vara MVG inte bara i skolan utan även utseendemässigt och personlighetsmässigt. Och jag är väl medveten om att på Stadium jobbar vi tjejer med kläder och killarna med skor och skidor. Jämställt, nej. Men just nu orkar jag inte engagera mig.
Huruvida gymnasieelever gillar att läsa eller inte känns som om det är på en bättre nivå just nu. Dessutom kan jag göra lite observationer medan jag ska vicka som svensklärare.
Dags att åka hem till mor och systrar, äta hembakad pizza, dricka öl och kika fotboll. En lugn skön helg fortsätter...
fredag
Idag innebär det: en morgonpromead som redan är avklarad, seminarium, lunch med L i Falun, träna, äta god mat och slutligen sjunka ner i soffan och titta på idol med ett glas rödvin i handen.
ljuspunkter
En annan sak man kan göra är att ladda hem lite ny musik, sån musik som man blir glad av och ha i bakgrunden när man pluggar. Min nya nostalgiskiva är Anouks Together Alone, när jag var 14 ägde jag denna skiva, men sålde den sen för att få lite extra pengar. Men att plugga till Nobodys wife är inte ett dugg överskattat...
Dessutom kan man använda lunchen till att luncha med en vän eller pojkvän istället för att äta pasta hemma. Igår åt jag och min A en megalunch med kanelbulle ala kanelbullensdag efter min lunchspinning. Så lätt blev den dagen mycket trevligare.
Förövrigt ska jag vikariera åt min handledare på Hagagymnasiet ett par veckor framöver, så nu blir det till att studera nattetid, men satan vad roligt det ska bli. Dessutom har jag nu en rad knep åt mig själv för att göra livet lite lättare. Det allra bästa knepet är dock att köpa sig något litet lyxigt, men det är även det dyraste knepet.
Idag håller jag alla tummar jag har för min lilla lillasyster. Det är bara att köra!
en kreativ oas
Mitt hem är en öppen oas av kreativitet. Klockan är över åtta på kvällen och medan jag läser om media och genus så spelar en annan gitarr, en tredje skriver ett CV och en fjärde diskar. Det är en lyckans tur att vi bor i en trea på 70 kvadrat och inte en etta på 20.
Snart är det dags för kvällens Desperate Housewife och då hoppas jag på att i lugn och ro få dricka mitt te. Men om inte, så är det bara att stänga dörren. Kreativitet ska uppmuntras även om det ibland kan bli lite påfrestande... Och jag tycker om att ha dem alla runtomkring mig!
suck och stön
Skoltrött. Och det är verkligen inte likt mig, jag brukar faktiskt gilla att plugga. Men nu är ämnet tråkigt, lärarna halvbra och jag är inte särskilt peppad. Reslutatet blir då även det halvbra, men det får vara det för en tid framöver, jag har inte energi till mer just nu.
Fick pepp av A idag,han hjälpte mig att tänka logiskt och matematiskt när jag fick blackout .Men mest förundrades han dock över hur många koppar kaffe jag dricker per förmiddag. Plugg utan kaffe är som en fredag utan ett glas rödvin. Det funkar, men är betydligt tråkigare.
Efter dagens träning gick jag och köpte mig tidningen Fitness. Dels gjorde jag det för att peppa mig själv till mer träning, dels för att månadens Elle och Hennes vid det här laget är lästa från pärm till pärm. Nu har jag lite nytt och nyttigt att läsa inför frukostbordet härdan efter.
Annars är jag mest en grinig subba just nu. Jag ska bara stressa mig igenom veckan, sen lovar jag att det blir bättre. Förlåt alla!
ännu en utgång
Att gå ut innebär även att man dricker mer och under längre tid än man skulle göra annars, man äter mer dålig och fet mat än man skulle gjort om man var kvar hemma och man förlorar en massa hjärnceller och förstör sin kropp. Idag klantar jag mig och svettas. Stackars, stackars kroppen! Det kommer att dröja länge tills jag går ut igen. Kanske ända till juldagen då alla är hemma och Bolanche faktiskt är roligt, inte bara en vana.
Däremot är något av det bästa jag vet att dricka gott vin i goda vänners lag, bara det inte blir för mycket, men dock gärna för ofta.
Nu ska jag ta en promenad och få ur mig den sista alkoholen sen igår och sedan laga lite mat. Snart kommer A hem. Längtar!