Nästan nöjd.
Nu dricker vi vin, Andreas och jag, och väntar på att gå och lyssna på bra musik. Helst skulle jag dock göra det under ett skynke, så ingen såg mig. Men men, social orkar jag för det mesta vara. Och det är alltid lika roligt att se Linda. Själv skulle jag vilja utnämna henne till årets livartist. Jag hoppas de som bestämmer sådant instämmer, för fan vad hon levererar! Japp. Titta, lyssna och njut!
Inspirerande engagemang.
Det är hamburgare i skolmatsalen idag. Då äter jag. Annars är det oftast matlåda som gäller. Men hamburgare är alltid gott. Hungrig, hungrig. Låt minuterna gå snabbt.
Borlänge i helgen alltså. Linda och Elias börjar locka mer och mer. Kanske blir det så ändå. Soffan vs Krogen. Vi får se vem som vinner dragkampen. 
Bild: Bolanche.se
Förresten; Goldrush är två 20-åriga killar som fixar bra musik till landsbygden. Engagemang inspirerar och imponerar.
Böcker efterlyses!
Jag vill inte åka hem, jag vill stanna här. Men jag vill träffa Andreas och mamma och kanske några vänner. Det får bli en snabbtur, så får vi se vad jag hinner med. Helst skulle jag bara ta igen mig från förra helgen.
Nästa helg är det bröllop!
Not good.
Yes, Timo har släppt en ny skiva och lagt ut den på Myspace. Tack!
De duktiga flickorna.
Sen finns det de som tror att allt ordnar sig även om de har IG i allt, men det är en annan historia.
Skitdag.
Idag är en ny dag, en bättre dag även om vi har arbetskväll och jag ska jobba ända till åtta. Men det är helt okej för mig, bara jag hittar till rätt buss.
En bra sak till är att jag nu är medlem på SATS Telefonplan och att det var gratis inskrivning just nu. Jippii!
Kontakter.
Idag har jag ett kontaktnät. Jag känner människor som kan både det ena och det andra, sådana som kan klippa mitt hår, måla min vägg, lägga mitt golv, anställa mig om jag skulle behöva ett brådskande jobb och förhoppningvis känner jag någon som känner någon som vill hyra ut en lägenhet i Stockholm åt mig. Det var i alla fall vad jag slängde iväg ett mail för någon minut sedan och frågade mina kontakter efter.
Nu håller jag mest tummarna.
Döda växter.
Det där med krukväxter är inte riktigt min grej. Jag tar död på det mesta och de flesta. Hemma i Borlänge har vi blommor överallt, Andreas älskar dem och sköter dem. Här i Stockholm har jag en Orkidé som jag fått av pappa, varannan vecka 30 min i vattenbad klarar jag av. (Pappa har varit tillsammans med en florist och kan numer allt om Orkidèer.) När Andreas var här sist vattnade han blomman ändå, den såg tydligen vissen ut eftersom den stod i solen, och så var min varannan vecka principen förstörd. Nu ser den ännu vissnare ut. Solrosen på balkongen hade jag glömt att jag hade, det var så länge sedan jag var på balkongen.
Men låtsasväxten jag fått av mamma står i köket och är fin. Det får nog bli min melodi i framtiden börjar jag förstå.
Klumpigast.
Efter en lång dag med eleverna ute i kylan var vi äntligen tillbaka i skolan igen. Jag var så trött och ivrig när jag tog ut min väska ur idrottslärarens bil att jag slog ner bakluckan med all min kraft rakt in i min panna. Camilla var mer chockad än jag, härdad efter livets klumpighet, och såg som att hon skulle svimma när jag visade blodet. Nu har jag en stor bula och ett jack i pannan. Det är tur att jag har en lång lugg. Imorgon börjar äntligen de riktiga lektionerna.
VM-guld.
"Det är vägen dit som är mördan värd"
Jo, antagligen.
Höstshopping.
Å så var det utgång igen...
Jag förstår nu hur mycket jag har saknat att vara nära mina nära.
Möhippa?
Tack för lång och trogen tjänst.
Det allra första jag köpte när jag kom hem urfattig efter fyra månader på Malta år 2002 var en plattång. Det var en stor investering för mig då, som kändes både i magen och i plånboken. 23 öre per användning kom den att kosta till slut. Men nu är det trasig, oanvändbar och helt slut. Det är dags att köpa en ny. Till min stora glädje har priset på plattäger sjunkit rejält på fem år. Idag kostar de tydligen under 300 kronor. Perfekt. Jag har mycket på min inköpslista just nu och lönen bränner i fickan.
Om tio år.
Jag dricker en ljummen öl, betalar glatt mina räkningar och väntar på att det ska bli min tur att duscha. En middag med vännerna får vara inledningen på en massiv helg med massa trevligheter.
Två veckor har passerat sedan jag först klev in på Infokomp, det känns som att jag har jobbat där forever. Nästan i alla fall. Mina elever har skrivit fantastiska personbeskrivningar om vad de gör om 10 år och det är nästan så jag får återkomma med en egen. Om tio år är de ett år äldre än vad jag är nu, om tio år har jag ingen aning om vem jag är. Hemska tanke. Jag har aldrig tänkt den förr. Faktiskt inte. Konstigt. Om tio år är jag 35... Jag undrar vad jag gör då.
Brunett.
Vin vs Träning.
Min träning ligger som sagt på sparlåga. Idag hade jag tänkt utnyttja min andra provträning på SATS och köra aerobics igen, men nej. Linda spelar skivor på Debaser och Hanna övertalade oss att följa med dit och dricka lite vin. Eller övertalade och övertalade, hon skickade ett sms och jag övervägde alternativen i några minuter. Träning vs vin. Hm, vin it is. Min karaktär har blivit försvinnande dålig och min mage förfärligt mjuk. Men, what a fuck. Man lever väl bara en gång va?
Brunett?
När jag väl fått för mig något måste det hända direkt. Nu har jag kommit på att jag ska bli brunett och plågas varje sekund som går. Ge mig brunt hår. Nu. Sorry Emma, jag hinner nog inte vänta tills du gör det bättre.
Miss Li + Winnerbäck
Å förresten, Linda/Miss Li är med på Winnebäcks nya singel som släpptes idag. Grymt. Lyssna själv.
Svettigt.
I värmen har jag varit på Astrid Lindgren utställning med eleverna, köpt en skjorta på H&M och druckit en öl på Medis med Andreas. Nu är det tydligen fotboll och sen What about Brian, min nya favoritserie. Dags att slappa lite, innan ännu en arbetsdag väntar.
Metaforer för samtiden.
Tiden bara springer i väg. (O ja, en metafor och ännu ett exempel till morgondagens kreativt skrivande lektion?) Tiden springer i väg och jag hinner inte med. Jag hinner definitivt inte med att blogga. Andreas är här och honom hinner jag inte heller med. Jag längtar efter att komma in i vardagen, komma in i träningen och att påbörja det vanliga schemat i skolan. På fredag ska alla tjejerna och några av pojkvännerna ut och käka. Jag längtar.
Vila.
Mitt heltidsjobb har redan börjat ta ut sin rätt. Idag var jag så trött att jag var tvungen att dricka två Winer Melange(sånt där kaffe med choklad i) för att inte somna på eftermiddagskursen. Kvällen kommer att tillägnas soffan och välförtjänt(?) vila tillsammans med Andreas. Förhoppningsvis visar tv:n något bra program och kanske kommer jag fixa till lite morötter och dipp. Vem vet.
Eleverna var ursöta, men i varierande motivations grad.
Möta min klass.
Fisk i räkorna.
När vi skulle skala räkor till pizzan igår får Erika plötsligt upp en fisk, en lite grå sak, lika stor som en räka. Jag som inte ens klarar av två ihopväxta jordgubbar får panik. Anders som är kräsen får panik och Erika ångrar att hon sagt något. Nu är fisken slängd och jag funderar på hur jag ska klara av att plocka fram förpackningen ur frysen för att kunna författa ett argt mail till Coops kundtjänst. Kanske är det sådant som händer, men det får inte hända och det får absolut inte hända mig. Jag vill ha räkor, inte fisk, bara bara räkor.
Saknad.
Jag tror att jag saknar alla just nu. Och egentligen borde jag städa, men jag orkar inte. Kanske äter jag lite glass istället, eller så fortsätter jag bara att fastna överallt. Som här, som i telefonen, som i soffan. Utan att åstadkomma ett endaste dugg. Hoppas inte.
Imorgon kommer Andreas tillbaka. Och om en vecka är Anna och Emma här för att stanna. Äntligen.
Svartsjuka?
- Men va fan, gör vad du vill, ha så jävla roligt, jag bryr mig inte.
Fast det är just det jag gör, bryr mig. Och jag tror faktiskt inte att jag har någon anledning att vara orolig. Ändå gillar jag inte grejen att Andreas är borta och har "hur kul som helst", utan mig, med andra tjejer, som dock råkar vara hans systers kompisar, men ändå. Nej. Jag gillar det inte. Så är det bara. Tvinga mig inte att låtsas.
Viktigaste vännerna.
Jag är tydligen väldigt into Cecilias Mode idag, men what a fuck. Man ska inspireras av inspirerande folk. Denna gång gäller dock inte saken mode, utan vänner. Hennes krönika i gårdagens Fredagsbilaga gav mig tårar i ögonen och en känsla som inte vill försvinna. Vänner, vad är man utan dem? Och ens riktiga vänner, vad gör man för att inte försumma dem? Antagligen för lite. Men nu är de flesta av oss äntligen i samma stad (eller jag har äntligen masat mig hit igen) och vi kan få lite mer kvantitet i umgänget. Dessutom kommer LIna nästa fredag. Då blir det kvalitet i stora mått!
Tack för att ni finns. Oavsett vilka som kommer och går är Ni alltid närmast.
Stronger.
Kanske kan vi vara starka tillsammans?
Fredagsöl.
Passerade Mackan i Fattaru, min gamla favvo. Jag har mött honom så många gånger så att det nästan känns som att vi känner varandra. Kanske är han min skyddsängel.
En på jobbet är synsk. Hon vet när olyckor kommer, vart vår skola ska flytta och vilka som ska bli gravida. Otäckt och häftigt på samma gång. Det är kanske bara är att vänja sig. Jag undrar när min dag kommer, för att bli gravid alltså.
Imorgon kommer Erika och Anders och dessutom har jag tänkt hinna titta på Linda. Kanske dags att äta lite cheeseballs och fokusera på morgondagen. Vem vet.
Saknar min A.
Värdet med livet.
Det vankas fredagsöl efter jobbet imorgon. Jag älskar mitt nya vuxenliv. Nio till fem, lediga helger, semester eget skrivbord och afterwork. Japp. Niu förstår jag värdet med livet.
Flygande start.
Jag får med andra ord fortsätta mitt lyxliv ett par veckor till.
Därför blev jag lärare.
Nej, min ambition är att bidra till att eleverna hittar motivation. Jag vill få dem att tro på sig själva, få dem att förstå att de kan om de vill och jag vill och jag vill ge dem ett självförtroende och en styrka att ta med sig ut i livet. Många elever har redan detta med sig. De är ambitiösa eller i alla fall medelmåttliga. Men allt för många har det inte, de har blivit svikna för många gånger och vet inte var de har sig själva.
Det är där jag kommer in i bilden. Jag peppar dem, ser dem och motiverar dem. Jag lär dem att världen inte är svart eller vit och jag säger att de inte ska ta någon skit. Tre år senare tar de studenten med huvudet högt och godkänt i alla ämnen. Min värld består av rosa moln.
På måndag börjar verkligheten och jag skulle inte kunna ha en bättre arbetsplats. Här finns många elever att rädda.
Världens roligaste jobb.
Nya tider.
Formen dalar.
Jag har inte riktigt hittat något ställe att träna på i Stockholm än. Jag har kvar mitt kort i Borlänge, vilket ger mig tillstånd att träna på några gym i Stockholm, men måste säga att de verkar vara sisådär. Några av tjejerna på jobbet tränar på SATS i Globen, kanske får det bli mitt nya träningsställe med. Men det är dyrt, ritkigt dyrt. Tills jag bestämt mig slappar jag lite, vardagsmotionerar jag och gymmar. Japp, det får räcka för nu. Formen får komma tillbaka lite senare.
Tidigt.
Vill.
För övrigt en mycket bra andra dag på mitt nya arbete.
Fröken Alm.
Min första arbetsdag som behörig gymnasielärare är avklarad och jag är faktiskt inte särskilt förvirrad. Nej, det känns nästan som att jag har koll på läget och läget under kontroll. Mina kollegor verkar trevliga och söta och jag har fått ett eget skrivbord, en egen dator och tillgång till hur mycket pärmar, plastfickor och pennor jag vill. Dessutom har jag fått en jobbmailadress. Vad mer kan man önska sig?
Imorgon ska jag ha introduktionssamtal med några av mina blivande elever.
Det är den 12 augusti idag...
Slut på ledigheten.
Modevisning.
Dagens huvudsysselsättning blev något så trevligt som att fika med Hanna på Muggen. Jag drack både smootie och kaffe samt åt en skorpa, sedan hade jag så ont i magen att jag inte kunde träna, utan fick åka hem yr i huvudet av smärta. Dumt av mig. Det är hur som helst underbart att kunna ta en söndagsfika med Hanna, det händer mycket i hennes liv och jag vill gärna veta allt.
Att sitta längs Götgatans trottoarer kan liknas med att vara på modevisning. Förutom några enstaka medelålders turister är alla som passerar tjejer och killar mellan 20 och 30 som bär exakt de kläder som man ska bära, exakt nu. Lite underhållande att se faktiskt. Det är dags att fixa outfiten för morgondagens arbetsdag. Då ska jag dock inte ta inspiration av dessa människor.
Stockholm.se
Nervositet.
Imorgon helgaderar jag med pendeltåget som ankommer i lagom tid, är det försenat hinner jag ändå. Jag packar ner en portion korvstroganoff och jag klär mig så mainstream som min gaderob tillåter, sedan hoppas jag på att få någon som berättar allt annat viktigt för mig. Jag ska försöka att inte överfalla första bästa person och göra han/hon till min bästis, som jag alltid gör. Det första intrycket stämmer sällan med verkligheten har jag av gedigen erfarenhet i frågan märkt.
Ny på jobbet.
Jag är inte nervös än och jag har inte funderat så mycket på mitt nya jobb, mer än att jag har planerat läsåren utifrån svenskans betygskriterier, men jag vet att jag kommer att bli nervös. När jag ska presentera mig för personalen kommer jag att vara nervös, när jag ska möta mina nya klasser kommer jag att vara nervös och föräldrarmötena vill jag inte ens tala om. Men jag är inte nervös över att jag inte skulle klara det. Det vet jag att jag gör. Även om vi alla har bättre och sämre dagar.
Att våga.
Jag önskar förresten att jag var i Göteborg, men det är jag inte. Jag hoppas att ni som är där har förbannat kul. You own me that.
Lyxliv.
Väckarklockan, eller Carolina Gynnings imitatör, väckte mig för en stund sedan. Jag sov tungt då. Det är dags för ett spinningpass. Sedan tror jag att jag ska spendera dagen med att titta på film och spela spel med Andreas. Vädret är dåligt och det finns inte mycket annat att göra. Att spendera en dag i soffan är dessutom den största lyxen i mitt liv och den lyxen har jag faktiskt tid med idag.
Motion vs Fest.
Jojo, du kan sluta träna nu. Vi dricker öl när du kommer istället.
Underskattad tvåsamhet.
Efter två matcher och noll mål gav jag upp och somnade tryggt i min pojkväns famn. Att vara två är inte så överskattat ändå.
I skym undan.
För övrigt är jag hemma i två dagar. Om någon har lust att ses kan den ringa mig. Annars håller jag mig i skym undan tror jag och umgås med min pojkvän och med min syster.
Crocsdebatten.
Nej, dessa fula saker bör förbjudas på allmän plats och skänkas till bättre behövande. Basta.
Kärlek.
Kanske tar jag ändå tåget hem i morgon bitti. Mitt hjärta saknar kärlek. Jag saknar min kärlek. Men vi får se då. Jag ska inte vara impulsiv, inte så ivrig att bestämma, om en timme kanske jag har sju andra planer inför morgondagen. Men kärlek, jag saknar min kärlek.
Inte helt otrevligt...
Det är skönt med lata dagar och jag tror att jag behövde detta. Om några timmar är det dags för dagens "att göra"; träffa tjejerna för en fika. Ett inte helt otrevligt måste.
Roligt om modebloggar.
Hungerstrejk.
När jag passerar Sergelstorg sitter en stor grupp Afghaner och hungerstrejkar för tredje dygnet. De strejkar för att få stanna i Sverige, för medan regeringen varnar oss "vanliga svenskar" för att åka dit, utvisas en stor grupp asylsökande som har bott i Sverige i fem år, till sitt hemland. De mat- och dryckstrejkande menar att de lika gärna kan dö av hunger i Sverige, som att mördas då de återvänder till sitt land.
Att vi i Sverige idag för en politik som skiljer på människor och människor, skiljer på liv och liv är skräckinjagande och pinsamt. Att utfärda varningar för vissa, men skicka dit andra är vad man skulle kunna kalla inhumant och segregerande och jag hoppas med hela mitt hjärta att regeringen/migrationsverket har förstånd nog att ändra sitt beslut, innan människor dör av svält i centrala Stockholm.
Ivrig.
Det ska bli spännande det här och jag håller mina tummar för att min magkänsla bedömde situationen rätt och att jag kommer att trivas. Men det gjorde den nog får jag hoppas. Jag är en ivrig och impulsiv människa när man ska fatta beslut. Det är inte alltid bra.
Du är oförstörd för mig.
...allt är så förgängligt allting kan brisera snart. men du är oförstörd för mig.
Oja, vi packar ner, bevarar och fortsätter att minnas. Och vi återförenas i mina drömmar, där allt är som det ska vara.
Att ta igen tid.
Jag hade mamma på besök igår. Vi njöt av solen i Farstabadet, åt tacos och i sista stund skyndade vi iväg till Ikea för att leta efter ett balkongbord åt mig. Borden var slut, men jag lyckades göra av med pengar i alla fall.
Idag väntar en fika med Eva, det var verkligen inte igår och jag ser verkligen fram emot att träffa henne. Har man en gång varit roommates är det inte hela världen att det går ett tag mellan gångerna man ses. Men denna gång har det gått allt för länge. Vi har mycket att ta igen med andra ord. Eller så fortsätter vi bara där vi är nu.
Den perfekta men svarta.
Lägenhetsvisning.
Busy women
Att få fler än två personers scheman att passa ihop för en planeringsfika verkar vara en omöjlighet. Och det visste vi nog redan från början. En kan på måndagen, en fjärde på torsdagen och någon kan inte alls. Tja, vad ska man säga. Det finns en anledning till att jag aldrig har varit elevråds ordförande, aldrig kursrådrepresentant eller att jag aldrig någonsin har engagerat mig politiskt. Det är för mycket jobb och för lite utdelning innan man ens är igång. Och sanningen är att även om jag är engagerad så är jag också alldeles för bekväm. Eller lat om du så vill.
Nu har Hanna stått för samordningen(inte heller hon överlycklig över sin nya roll) och nu väntar planeringen. Tio tjejer, tio scheman, tio ideér. Fortsättning följer.
Balkongen och jag.
Solen skiner i Stockholm idag. Jag har gått en morgonpromenad och lokaliserat mig mer i området och snart ska jag jobba lite. På balkongen ska jag jobba. Min balkong som alltid är i solläge. Perfekt. Kanske blir det en tur till havet eller Mälaren, min kropp ser ut att behöva lite färg.
I Stockholm.
Jag älskar den nya närheten till mina bästa vänner! Idag har jag och Hanna hunnit umgås, tills vi blev trötta och helt sonika åkte hem var och en. Dessutom ses vi på tisdag igen. Snart är även Emma, Johanna och Anna här. Mina vänner sedan Malta är här och några gamla Gävlevänner. Pappa är här, kusinerna är här, de gamla Stadiumpoolarna är här och tja, min kärlek är i alla fall här hälften av tiden. Dessutom älskar jag staden och snart börjar jag mitt arbete här.
Musiken, kulturen, teatrarna, pubarna, shoppingen och den fina miljön( jag älskar kombinationen av klipphällar och lövskog) är bara en stor bonus.
Underbara.
Något annat megabra med resan är all god mat vi ätit. På systers Sjökrog lagas den godaste maten man kan hitta. Och där har vi ätit, dag ut dag in. Den enda som klagar är magen, som tycker att det får vara slut på onyttigheter. Jag håller med. Men väntar till på måndag.