En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag är ingen tv-spelsfantast, antagligen för att jag suger på tv-spel och antagligen suger jag på tv-spel för att jag aldrig spelar. Ja, ni vet. När Andreas slutade jobbet igår satt vi oss dock på golvet med ett varsitt glas rödvin, en chipsskål mellan oss och bordet som ryggstöd bakom oss och spelade fotbollstvspel. Jag var Arsenal och Andreas Göteborg. Anledningen till detta var att Andreas inte heller spelat spelet förut, vi var med andra ord på (nästan) samma nivå.

Efter två matcher och noll mål gav jag upp och somnade tryggt i min pojkväns famn. Att vara två är inte så överskattat ändå.