V.B.Rock & Republic...
... säljes alltså. Ta gärna en titt på min auktion.
Sunday news.
Sedan jag var 16 år har jag jobbat minst varannan helg. Nu är jag ledig varje. Och även om jag sliter måndag till fredag så är det en oerhörd skillnad när man är ledig på helgerna. Man behöver det för att komma i kapp, för att ladda batterierna.
Dagens aktiviteter har betsått av ett spinningpass och en eftermiddagsfika med Söthanna. Dessutom har jag hunnit ringa några efterlängtade och rättat några prov. Exakt en sådan söndag som jag uppskattar och exakt så slappt som jag vill ha det. Dagar som dessa fanns det få av tidigare, nu får jag tillägna varje söndag till trevligheter och avslappning om jag vill. Det ska jag också se till att göra. Jippi!
Nu ska jag lägga ut en annons på mina R&R, Victoria Beckham jeans. Håll utkik om du är intresserad!
Ett skolexempel
Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Jocke Berg proppar alltid sina texter fulla av stilfigurer. Det är därför de är så vackra.
Bil
Meningen med texten.
Mina elever får gå ett steg längre, de får referera från andra texter och skriva ihop en utredande text direkt, redan i ettan. Svårare, självklart. Men syftet är glasklart och användningsområdet mångfaldigt. Detta är vad man anväder referat till. Ingenting annat.
Jag sitter och funderar på stilfigurer. Så lätt att ta in för vissa, så svårt för andra. Om det inte ens märks att man använder en stilfiigur har man lyckas. Märkte ni att jag använde en nu, alldeles nyss?
Det finns vissa band som aldrig tystnar i min högtalare...
Det finns tre kategorier av musik i mitt liv. Den första gruppen är den impulsiva och kortvariga gruppen. Jag hittar en låt jag stendiggar och så lyssnar jag på dem ett litet tag, tills jag tröttnar och märker att skivan är skit. Den andra gruppen är de artister jag hittar av en slump, börjar lyssna på men efter ett tag märker jag att det kanske inte var så himla bra ändå. Det finns bättre musik. Sedan återkommer de på Itunes, månad efter månad, år efter år medan jag zappar vidare. Dock kompletteras dessa snabbt av mer ny musik som jag gillar för ett par månader. Resultat: ett fullproppat Itunes.
Den sista kategorin musik är grupper jag följer från år till år. Den grupp jag gillat längst är Kent, som sagt. Jag blir alltid lika glad när en ny skiva släpps och jag kommer aldrig sluta gilla Isola och Vapen och ammunition. Mando Diao, Winnerbäck, Coldplay, Kristoffer Åström finns även de i denna kategori. Ja, kanske ingår även Timbuktu i denna lilla skara.
Nu släpper de alla nya skivor. Det var tre år sedan sist. Alla, på en och samma gång. Igen. Och jag gör min första skivbeställning på två år, för den sista skivan i Kentsamlingen får inte saknas. Men det ska vara något som Kent för att jag ska köpa skivor annars finns andra sätt att snabbare tillgå dem.
Jag vill ha en rysk sjal! Nu!
Jag borde dock inte handla. Inte med tanke på att jag flyttar snart, att jag just beställt en ny dator och att min jobbsituation faktiskt inte är den bästa. Nerskärningar, för få elever och ovisshet. Inte läge att sticka ut hakan och vara kaxig, men det har aldrig stoppat mig förrut. Jag sticker alltid ut hakan, eller, jag säger alltid vad jag tycker om saker och ting. På gott och ont. Just nu är det nog mest på ont. Men ändå. Kom inte och säg att ni inte vet var ni har mig. Med mig vet man alltid säkert. Och jag är inte den som är tyst på mötet och talar sen. På gott och ont alltså...
De perfekta stövlarna.
Och ja, jag ska fortsätta att leta efter några ersättare.
Att hitta ny bra musik...
... är bland det bästa som finns!
I mössornas värld.
I smyg låter jag mina elever ha mössa på sig, fast det finns en regel i skolan som säger att man inte får. Jag låtsas att jag inte märker och ibland märker jag inte heller. Jag avskyr mössdiskusionen och tänker inte gå in på den här heller. Stop. Men mössor är trevliga grejer och nedan ser ni en, dessutom är de billiga om man låter bli att köpa märkesmössor som min pojkvän och andra coolare typer.
Min nya älskling.
Inte direkt party...
Livets dilemman.
Det låter enkelt men är svårt. Och det stora behöver inte utesluta det lilla. Att vara djup behöver inte utesluta att vara ytlig och att prioritera kärlek behöver inte betyda att man prioriterar bort annat. Allt rymms, om så mer eller eller mindre.
Utan att stressa dock, pappa. Utan att stressa. Och genom att äta rätt mat. Korven på friluftsdagen gick inte att äta idag, jag såg hur det animaliska fettet stoppade upp mitt blod. Om några veckor kanske jag är normal igen, men nu flyr jag mättade fetter som pesten eller sniglar och mår illa av glassätande människor.
Tillbaka.
Faller.
Din pappa har hjärtinfarkt och läget är kritiskt.
Systrarna är på väg och allt ställs till sin spets. Det går bra det här, det måste gå bra och det verkar gå bra. Men ändå. Datorer, Tristan och Isolde och nya jeans känns tämligen oviktigt.
Coldplay forever!
Köp, köp, köp.
Som om det inte vore nog ska jag dessutom köpa ett par nya jeans i veckan. Ett par mörka Acne Hex. Jag fullkomligt älskar mina ljusare Lena, så det är bara att slå till på ett par till likadana. Jag har för många par jeans i gaderoben som bara tar plats för att våga chansa på några andra. Snart är dagen här i alla fall. Ni är så efterlängtade.
Jag kommer att sakna dem.
På onsdag har hela skolan friluftsdag. Jag tror att jag är den som längtar mest. Sedan den dagen för sju år sedan då jag slutade spela fotboll har jag älskat kollektiva idrottsdagar. Jag har överhuvudtaget uppskattat alla tillfällen till att sporta. Men de är få, de tillfällerna. Gymmet och aerobicen ersätter inte riktigt lagsportens plats. Inte på långa vägar. Man kommunicerar inte med någon, samarbetar inte, utan pressar bara sig själv under tystnad. Så friluftsdagen är välkommen. Mer av mig än av eleverna.
Åtta flaskor vin...
Idag är vi trötta, huvudet värker och tv-tablån får leda oss genom dagen. Det är skönt att Andreas är här.
Nya Bodypump 63...
...innehåller bland annat denna grymma låt som får mig att minnas sommaren 1994. Då var det bangolf, killar och enarmadebanditer som gällde. Minns du Hanna vad vi älskade denna? Jag ler mitt allra största leende och tycker att det är roligt att träna pump igen. Tänk vad musiken kan tillföra till ens liv. Igår blev jag förresten kär i Frey´s låt och nynnar den hela dagen idag. Nu pump och sedan landet!
Mina fredagar är tillbaka.
Lite fredagsshopping, fredagsbilagan, rödvin, choklad, Postkodmiljonären, Idol och Jordan. Och såklart Andreas. Mina fredagsvanor är återställda. Jippi!
Min fredagsvana, Cecilia.
Me and my students.
För att fixa fredagsstämningen måste jag sluta lyssna på Damien och börja lyssna på The tough alliance...
Skivan är en riktig hit, men tydligen suger de live. Tyvärr.
Var dig själv fullt ut!
Av den här anledningen är det härligt att det finns karaktärer som Bigbrother-Marie-med-stora-bröst som nu knäcker i Idol, Carolina Gynning som kanske ser ut som någon som har mer utseende än intellekt, men har både självinsikt, humor och är fruktansvärt smart.Det finns fler. Men inte så många fler. Tänk om alla tänkte lite mindre och bara var de som de är, vad livet vore underbart...
Tillslut blev det bra.
Nu är jag hemma, varm och det är nästan för tyst. Jag har pratat med faster och planerat lördagen på landet med köttgryta, mustigt rödvin, gitarrspel och filtar och snicksnackat med mellansyster. Trevliga ting. Idol förgyller vardagskvällarna och snälla mail och kommentarer gör mig varm. Imorgon är det fredag och allt är som det ska vara. Trevlig helg allihopa!
Musikdilemma.
Jag har i alla fall bestämt mig för att ändra mina morgonvanor. Jag är ritkigt trött på Äntligen morgons enformiga, gamla och riktigt dåliga musik och har nu övergett mina favoritprogramledare till fördel för Olle Garp och bättre musik.
Olle på Morgonpasset.
De/dem
De är ett subjekt, dem är ett objekt. Detta säger i sig inte så mycket. Men tänker man på att jag, vi, hon också är subjekt, liksom mig, oss och henne är objekt blir det lättare. Vet du inte om du ska sätta de eller dem, prova om vi eller oss passar in och så byter du ut det mot de/dem.
Vi/jag/de gick tillsammans hem till oss/mig/dem.
Låter krångligare än vad det är. Prova alltså bara att byta ut mot ett annat ord i samma grupp, för att se vilket ord av de och dem det ska vara.
Jag är lite trött och det här blev lite flummigt. Förstår du?
Inget liv utan nätet.
Bild: Kanal5
Jag älskar ändå Kents nya låt. Så som jag alltid älskat allt av Kent.
Frågan är om mamma gillar denna mer syntiga Kentlåt. Måste nog ringa och fråga. Hon är för övrigt mastodontstolt för att det var hon som först tog Kent till vår familj, 1998. Jag var ett år efter. Pinsamt, tyckte jag då.
Problem.
En bra dag?
Alla ettor ska jobba med ett projekt i två dagar och eftersom jag bara har ettor innebär det två dagar utan lektioner. Å ena sidan är det lite tråkigt, för det är ju lektionerna man jobbar för. Å andra sidan ser jag möjligheten att jobba i kapp lite grann. Antiken ska förberedas och elevtexten jag slarvat bort bara måste hittas bland mycket annat. Så, jag ser fram emot en härlig jobbdag och hoppas verkligen att det kommer att bli så. Ska nog peppa mig med lite bra musik innan jag går till bussen. Får man spela musik innan sju förresten? Det undrar jag varje morgon...
Chocka mig bara!
En tjej i min mentorsgrupp är nazist. Hon kallar sig rasist, men är nazist, nazist, nazist. Hennes åsikter är så extrema att jag varken vet om jag ska skratta eller gråta, än mindre visste jag vad jag skulle göra när hon stilla och lugnt berättade vad hon ansåg om mörkhyade. Efter lektionen insåg jag vad som hänt och jag sprang i kapp tjejen, ringde de andra eleverna och nu kommer sådana ord aldrig mer yttras i mitt klassrum. Oj, vad jag inte hanterade situationen rätt och oj vad jag skäms. Men gjort är gjort och jag erkände mitt misstag. Tusan. Lärarutbildningen skulle kunna ha pågått i tio år till och jag hade ändå inte fått reda på vad jag ska göra i alla exterma situationer. Bra kollegor är dock räddningen.
Som om det inte vore nog har jag tappat bort en elevs text. Jag ska leta järnet imorn. Ingen bra dag med andra ord. Nya tag imorgon. Godkväll.
Ta slut, dag, ta slut.
Man måste ha tråkigt ibland för att veta när man har roligt.
Tja, kanske det. 
Bild: Kino
Jag fullkomligt älskar folk som bryter mot normerna och är de där är. Idolamanda är min nya idol! Mina tårar rinner.
Gynning är en annan. Snygg, ytlig, rolig och smart. Underbart!!!
Tillsammans igen.
Det är lite konstigt ändå att alla barndomsvännerna bor här. Och med barndomsvänner, menar jag verkligen barndomsvänner som i dagis, fritids och lågstadiet. Dessa ämnen var också de som diskuterades på gårdagens fest. Vissa detaljer var glömda, vissa händelser förfinade. Barn är inte snälla, så är det bara. Om alla föräldrar förstod det kanske världen vore líte, lite bättre. En god middag och en trevlig kväll var det i alla fall.
Födelsedagsbarnet!
Hela Borlänge är i Stockholm.
Ikväll bjuder Karin och Jonas till fest och många av barndomsvännerna kommer att vara där. Kanske blir det samma klänning som förra gången, det är i så fall bara Emma och Hanna som vet. Nu laddar jag med pasta framför datorn och sen ska Emma få fixa en kort lugg på mig.
Kent, jag hade glömt Kent, nu är de i mina högtalare igen. Samma dag som Linda släpper sin nya skiva, släpper Kent sin nya skiva. (Egentligen kanske jag borde skriva tvärtom, men vem bryr sig...)Om någon har biljetter som de vill sälja till någon av konserterna i Stockholm är jag intresserad. Mycket intresserad. På återseende.
Bränna lite fett.
Höstnytt.
Rättvisa?
Efter syster-hälsopedagogs anteckningar har jag föreläst om självkänsla och självförtroende idag. Mina elever tittar förskräckt och med ledsna ögon på mig när jag säger att självkänsla handlar om att tro på sig själv även när man presterar dåligt, att tro på sig själv även när man gör bort sig och att våga vara både stark och svag. Jag inser att jag är lyckligt lottad, att jag haft en bra uppväxt, jag inser att jag tror på mig själv och accepterar mig själv, även om jag kan vara dryg som fan och virrig ibland. Självinsikt kanske, eller vad Erika?
Tja, jag har haft det bra, jag har det bra och nej, jag tror inte att olycka bara ska träffa vissa, men nog tusan kan det kännas så ibland. Orättvist, väldigt orättvist. Men vem har sagt att livet ska vara rättvist?
Facebook...
Nästa år är det vår tur att gå på klassfest. Tio år sedan nian. Jag längtar redan, eller jag har längtat i flera år nu. Snart, snart är det vår tur. Jippi vad roligt att träffa alla gamla godingar!
Lite si och så.
Idol var i Borlänge...
Självförtroende?
Vi pratade om normer kring kvinnligt och manligt, och så släpptes en bomb. De är 16 år gamla och har varit med om både det ena och det andra, sådant man inte ens kan eller vill ana. Var och en av dem bär på en hemsk och destruktiv historia och jag är mentor åt dem alla. Självförtroende, självförtroende, självförtroende är vad som måste nötas nu. För alla, oavsett anledningen. Om ni har någon bra övning eller någon text av Mia Törnblom eller så att dela med sig av, snälla skicka, skicka, skicka. Här måste broar byggas och tryggghet skapas.
Inga dåliga dagar.
Måndagar är inte så dåliga dagar i min värld, jag har nämligen min egen lilla mentorsklass hela dagen. Stackars dem som inte gillar mig... Men jag är trött och sliten. Helgen har tagit ut sin rätt. Kanske är det så det ska vara. Men nya tag, en ny vecka och en värkande hals. Fy.
I`m yours
Den sista halvtimmen av bröllopsfesten pratade jag inte om annat än denna låt. Jag förbannade Lindas bandkillar som inte visste vilken låt jag menade, blev besviken på DJ: en som inte hade den i sitt kit och arg på mig själv som är tondöv och inte kan sjunga. Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att nynna på denna låt och tio timmar senare nynnar både jag och Andreas. Dags att lyssna på låten en gång för alla och få den ur hjärnan. Bra låt by the way. Och kanske passar den faktiskt på ett bröllop. Det tyckte i alla fall jag igår natt.
Kärlek på allvar.
Idolcirkusen är igång och min idol hittills är...
Pojkar med gitarr kan man inte få för många av... Snart kommer järngänget och hämtar oss. Emma, Hanna, Pepe. Jippi!
Klänningsval
In i det sista har jag tvekat mellan den guldiga sidenklänningen och den gråa ullklänningen. Jag tittar ut och väljer det sistnämda. Höstbröllop kräver höstklädsel. Dessutom har Hanna fått varit med och tyckt och hon har en smak och stil som heter duga. Så var det med det. Dags att måla mina brokiga, korta, ojämna naglar, i vilken färg vet jag inte än, men antagligen får det bli i guld.
Bröllopsdags.
Brev från idolen.
Godnatt.
Very nice!
Stopp.
På gymmet.
Snobbigt alltså, men helt okej. Och kostar det så ska det väl smaka. Jag är glad att vara igång igen.
Några av 2006 års nyord
bloggosfären skämtsamt om det "universum" som alla bloggar utgör; 2004
curla skämma bort; 2005 (bildat till curlingförälder)
helikoptermamma
överbeskyddande mamma; 2006
hemmadagis
eftersyn av eget barn i hemmet mot kommunalt vårdnadsbidrag; 2004
latteliberal
alltför liberal; oäkta liberal; 2004
legga
be att få se någons legitimation; 2006
medborgarjournalistik
ny betydelse: journalistik utförd av vanliga medborgare; 2006
miljonsvenska
benämning lanserad 2005 av tidningen Gringo för det som kallas "invandrarsvenska", "förortsslang" m.m.
minnespinne
usb-minne
myspys
skämtsamt om musikwebbplatsen MySpace; 2006
regnbågsbarn
ny betydelse: barn till föräldrar som är homo- eller bisexuella eller transpersoner; 2006
rondellhund
icke-officiell hundskulptur i rondell; 2006
Lite roligt faktiskt tycker svenskläraren!
I en bubbla.
runt i en bubbla av ledsamhet och lyssnar för första gången på väldigt länge på deppmusik. Lite känner jag mig som 16 igen, jag med. Egentligen mår jag bra och egentligen tror jag allt handlar om mina elevers bekymmer. Jag tar mig omedvetet till deras nivå. En kollega var helt nere förra året, ända tills hon kom fram till att det inte var hon som var deppig, utan hennes elever. Hm. Jag ska lyssna på lite deppmusik idag med, för det är så jävla bra, och sen ska jag försöka börja digga lite hårdare och gladare toner igen. Så länge, lyssna på dessa fantastiska toner.
Heja mig!
Och så lite flyt. Håll era tummar onsdag kväll klockan kvart i nio, då ska jag gå på lägenhetsvisning på ett förstahandskontrakt i Hägersten, bredvid pappa, nära till gymmet, nära till Anna och nära till stan. Om kemin stämmer får jag det. Heja, heja mig!
Fuck, fuck, fuck.
Jag tror jag har gjort bort mig rejält. Fan. Det är inte alltid bra att tala och agera innan man tänker. Det är nog nästan aldrig bra förresten. Nu kommer jag ha ångest hela natten, ligga vaken och grubbla, ända tills jag kan ställa tillbaka vad jag ställt till med. Förhoppningsvis kan jag det.
På återseende.
För övrigt en trevlig dag då jag har hunnit med både det ena och det andra, bland annat att träffa Jessie, det var alldeles för länge sedan nu och underbart att se hur hon har det. Dessutom har jag hängt en sista gång på Hushagen med Jonte. Det kommer att vara tomt att inte ha honom där när jag är i stan, han har utvecklats till något annat än bara en svåger med åren, kanske till en av de bästa vännerna. Och så ska det väl förbli får jag hoppas.
Första kvällen efter jag lämnat Andreas är alltid svår. Eller svår, den är tom. Jag vill ha honom här brevid mig, jag vill ha honom och dela de tråkiga vardagssysslorna med och titta på dåliga program på tv tillsammas med. Om en vecka ska vi gå på vårt första bröllop tillsammans. Som jag har längtat. Äntligen börjar människor gifta sig.
Snart är det dags att jobba igen, jag gruvar mig faktiskt inte en sekund, utan nästa tvärtom!
Måste bara få dela med mig av den finaste poesin...
Det finns dom som gjort dig illa,
det finns dom som inget vet,
det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet.
Det finns dom som stal din stolthet.
Det finns dom som tod ditt mod.
Och dom som ingenting förstod...
Ur: Jenny av Jonas Gardell
Medmänsklighet?
Lockig.
José Gonzalez har äntligen en ny platta på g och det verkar som det här är den första singeln. Härligt vemodigt.
Utan konkurrens.
Jag vaknade sju imorse. Antagligen för att jag somnade till filmen klockan tio igår och vaknade först när den var slut. Nu hoppas jag att Jessie ska vakna och vara peppad på att ta en promenad med mig. Om några timmar återvänder jag till Hagsätra.
Trötta.
Helskoj och halvgalet.
Andreas sover fortfarande och mumlar då och då att han mår dåligt. Jag är uppe och låtsas vara pigg. Det är litteraturdag med mamma idag och senare kanske en grillfest. Imorgon flyttar Jonte till Uppsala och jag får ännu en anledning mindre att besöka Dalarna.
