Det finaste jag vet
Det är så grått ibland. Onödigt och alldeles för lite sol. Dagarna passerar och man undrar vad man håller på med. Eller så undrar man inte. utan snurrar bara på. Men man är tom, grå och inte alls särskilt skimrande. Men så vänder det, kanske bara för en sekund, men den sekunden är så där väl värd. Ett samtal, ett fniss, en textrad eller en puss. Helst allt på en och samma gång. Men då kan inte samtalet vara ett telefonsamtal.
