En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det finns säkert lika många anledningar till att man blir lärare som det finns lärare. Vissa har alltid vetat att det är lärare de ska bli, medan andra, liksom jag, halkade in på ett bananskal. Men hur slumpmässigt mitt yrkesval än var, finns det ändå ett hjärta och en tanke bakom det. Drivkraften för mig är inte enbart att lära eleverna att det bara finns två sorters styckeindelning, att Shakespeare var en skådespelare från början och att man bör läsa massa böcker för att bli klok.
 
Nej, min ambition är att bidra till att eleverna hittar motivation. Jag vill få dem att tro på sig själva, få dem att förstå att de kan om de vill och jag vill  och jag vill ge dem ett självförtroende och en styrka att ta med sig ut i livet. Många elever har redan detta med sig. De är ambitiösa eller i alla fall medelmåttliga. Men allt för många har det inte, de har blivit svikna för många gånger och vet inte var de har sig själva.

Det är där jag kommer in i bilden. Jag peppar dem, ser dem och motiverar dem. Jag lär dem att världen inte är svart eller vit och jag säger att de inte ska ta någon skit. Tre år senare tar de studenten med huvudet högt och godkänt i alla ämnen. Min värld består av rosa moln.
 
På måndag börjar verkligheten och jag skulle inte kunna ha en bättre arbetsplats. Här finns många elever att rädda.