En illustrerad konstruktion av verkligheten

En gång i tiden fick jag panik när lärarna sa "ni måste ha ett kontaktnät, kontakter är allt som räknas, annars kommer ni aldrig att få ett jobb."  Jag fick panik och undrade var tusan jag skulle skaffa kontakter ifrån, skulle jag ringa till företag och säga "hej, vill du vara min kontakt" och lägga till dem i adressboken eller vad menade dem, för jag skulle aldrig lära känna någon som kunde hjälpa mig med något, det var jag helt övertygad om.

Idag har jag ett kontaktnät. Jag känner människor som kan både det ena och det andra, sådana som kan klippa mitt hår, måla min vägg, lägga mitt golv, anställa mig om jag skulle behöva ett brådskande jobb och förhoppningvis känner jag någon som känner någon som vill hyra ut en lägenhet i Stockholm åt mig. Det var i alla fall vad jag slängde iväg ett mail för någon minut sedan och frågade mina kontakter efter.