En illustrerad konstruktion av verkligheten

Och solen skiner, så det är nog bara att plocka fram solglasögonen. I förd alldeles för lite kläder, täkt av alldeles för många tröjor beger jag mig nu ut och ler mot världen, eller ler mot Borlänge. Jag har återigen upptäckt att Joannas kvarlämnade garderob är en guldgruva, men att det enda jag kan tänka på är att hon ska vakna borta i den andra huvudstaden, så att jag kan ringa till henne och säga att mina läppar ler, men mitt hjärta gråter. I ett melankoliskt tillstånd kan jag inte riktigt bestämma åt vilket håll jag ska vända mig, så jag gömmer mig bakom solglasögonen och ler ett ledset leende.

Damn that avstånd.


*Marit Bergman - You´re with me