En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag tog mig i kragen, stack hörlurarna i öronen och traskade ut i solskenet. Förbi barndomens dagis, förbi barndomsvännernas numera omgjorda hus, förbi utslitna fotbollsplaner och föråldrade gymnasieskolor. Tankarna avlöste varandra, stegen blev bara fler och fler. Jag ville frammåt och utan att märka det var jag på väg åt rätt håll. Några steg längre, några andetag djupare. Bara solen fortsätter skina, fortsätter jag att gå.