En illustrerad konstruktion av verkligheten

Idag har en elev kommenterat att jag inte har någon mascara på mig, men jag påpekade att jag bara var sjuk. En annan elev frågade om jag skulle ut och skejta i eftermiddag, eftersom jag hade så stor kofta på mig.  Dessutom har två killar har skrivit ett mail där de skamset ursäktat sig för sitt missade möte, sitt sjunde missade möte och sedan smörat ihjäl sig med komplimanger. Som om det var mitt problem och inte deras.

Nu väntar redovisningar och genomgång och jag orkar inte ens säga ordet  Moralpanik och än mindre förklara vad det betyder. Men det ska jag och det måste jag.

I övrigt funderar jag mest på jag ska ha på mig ikväll. Mascara är dock obligatoriskt och jag ska inte gå klädd som en skejtare. Det hade i och för sig varit roligt, om jag nu hade kunnat skejta.