In love and war
Erika ställer sig upp i sin lägenhet på bottenvåningen och någon kastar en sten större än en tennisboll precis bredvid henne, in genom fönstret. Alla är i chock. Efter polisanmälan och besök av glasmästare har hon nu packat sin väska för att aldrig återvända till den lägenhet som gjort henne till kvinna.
Snöbollskastning, fotspår och stenkastning, kanske var det bara på skoj, men nu är hon ute och nu har hon lämnat Sätra. Jag lider ofantligt med henne, men är samtidigt minst lika glad för att hon har så många nära som tar hand om henne, de tar hand om henne om och om igen. Hur hade det annars slutat?
Snöbollskastning, fotspår och stenkastning, kanske var det bara på skoj, men nu är hon ute och nu har hon lämnat Sätra. Jag lider ofantligt med henne, men är samtidigt minst lika glad för att hon har så många nära som tar hand om henne, de tar hand om henne om och om igen. Hur hade det annars slutat?
Andras kommentarer
Postat av: Karolin
Ja, det är hemskt att man ska behöva känna sig så otrygg i sitt eget hem, som ska vara det tryggaste man har, och behöva fly för att aldrig mer vilja sätta sin fot där..
Nu hoppas vi på att hyresvärden kan ordna fram en lägenhet, snabbt!
Krya på dig! Kram
Trackback