En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag utsätter mig själv för det största prov som man kan utsätta mig för: jag ska vara själv på en lördagkväll. Nog för att jag kanske har alternativ och nog för att jag valt det själv, för att jag behöver det och för att jag inte orkar gå ut, men ändå. Jag avskyr att vara själv och att det är lördag gör inte saken lättare. Kanske kommer Andreas hit och sällskapar mig, enligt devisen: tillsammans är man mindre ensam.

Jag tänker på förra helgens roligheter, på min fantastiska Oslovistelse med allt vad en vistelse kan innebära och jag tänker på nästa helg. Det borde gå, det borde inte vara så svårt och jag tror att jag behöver detta. Men ändå, det är sjukt svårt och jag är sjukt nära att ringa några samtal och bege mig ut på äventyr. Jag ska inte. Jag ska klara det. Heja mig!