En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag jublade högt och länge när jag våren 2002 fick veta att Kent skulle släppa en ny skiva. Vapen och Ammunition hette den visst och det var länge, länge sedan sist. Jag poppade för tillfället mest Petter och annan hiphop i mitt studentrum i Gävle och tillbringade dagarna i kaffedrickandes i det gemensamma köket, morgonpromonerandes med Daniella eller öldrickandes med Rebecka. Jag åt fett och socker tills jag spydde, var med i en catfight och vaknade upp dagen efter utan att minnas kvällens hångel.

Jag läste Medie-och kommunikationsvetenskap, men fixade mest poängen och fokuserade på att spana på den urläckra föreläsaren. Jag njöt av livet, hade efterfest med Ebbot och fick komplemanger av den moderrätta killen för mina lila Jenny Hellströmbyxor. Jag levde mitt liv och funderade kring om även jag levde mitt liv via fjärrkontroll. Det gjorde jag inte. Tvärtom.