En illustrerad konstruktion av verkligheten

Året var 1999 och en svarthårig flicka tittade på mig från ett skivomslag. Det var julafton och jag var glad, inte alls lika svårt och arg som flickan från Hagnesta, utan rätt okej och tråkig. Det var vinter och det var kallt, så som vintrar i Dalarna kan vara kalla. Jag filosoferade om döda kungar, stressade sönder min mage och hånglade med andra än min pojkvän. Jag hade för många hål, för lite skola och för mycket annat.

Men livet fungerade, livet var rätt okej och egentligen började inte det verkliga livet förrän två år senare. Men det förstod jag inte då, visste jag inte då. Revolterat hade jag dock gjort långt innan.