En illustrerad konstruktion av verkligheten

What a day, what a day. Det går inte direkt att börja i ett lugnt tempo på mitt jobb. Men nu sitter jag här, ensam. Eleverna har tackat för sig, kollegorna har önskat Glad Påsk och de få som är kvar har utvecklingssamtal. Snöstormen har lagt sig och bara jag tagit några lugna andetag är det dags att bege sig hemmåt för en vecka framöver.

Imorgon beger jag mig hem på riktigt, hem till Dalarna. Synd bara att solen inte skiner, att favvofiket inte öppnat och att inte Lillan är med oss i Påsk. Men mamma är hemma och Erika är hemma och det går inte av för hackor. Långt därifrån.

Inte bråka, bara njuta, kom i håg det nu...