En illustrerad konstruktion av verkligheten

Karro är äntligen hemma från sin långresa. Dagen till ära har vi lagat en mumsig grekisk sallad, skvallrat i kapp med varandra och snart ska vi ut och dricka vin. Det blir vin idag också med andra ord. Jag hoppas att Jessie kan slita sig från sina svärföräldrar och sällskapa oss. Just nu är det enda problemet ett klädproblem. Det ser ut att sluta vid klänning, det brukar det sällan göra.

Delkurs ett är avslutad och kvar är bara ett evighetslångt men ändå alldeles för kort, skrivande av examenarbete. Tio veckor eller kanske åtta. VI får se. Sedan ska lilla Ella ut i det stora världen. Förhoppningsvis inte ensam, för jag är halv utan dig. Den som lever får se vad som händer.

Idag har vi en heldag med föreläsningar, vi alla som tillhör samma fadderskola. Det blir nog inte allt för tråkigt, för alla är så rara. Dessutom får vi förhoppningsvis njuta av en god lunch i solen. Det är så härligt att gå i solen. Tänk om man var barn igen och traskade med dagis sjungande hand i hand på gatorna. Det är man inte.

Sitter i skolan och förbereder mig inför muntlig redovisning och inlämning av kursens slutuppgift. Jag försöker skriva ut, men det går inte. I frustration märker jag sedan att jag skrivit ut en tidigare upplaga av slutuppgiften tio gånger vilket inte är mindre än 100 sidor, Minus på utskriftskontot. Jag fyller surt på det med mina busspengar och inser att jag i eftermiddag måste gå ner till stan för att ta bussen. Varken högskolan eller busschauffören tar kort. Förstår inte varför inte alla tar kort. Tvinga mig inte att ha kontanter, de tar bara slut innan de hinner användas för vad de är till för. Eller så är det min klantighet som ger dålig karma. Vem vet.

Svåger fyller år idag. Äntligen är vi nästan lika gamla igen. Jag ser fram emot tårtan.

Det är våffeldagen idag, men jag får inga våfflor. Istället har jag ätit stuvade makaroner hos mormor och det var inte illa det heller. Jag försöker plugga, men orkar inte. Jag vet egentligen inte vad jag orkar, slappa framför tv:n kanske. Varje kväll somnar jag i soffan vid tio och vaknar pigg klockan sex. Att umgås med mig efter nio kommer inte på tal och jag är en allmänt asocial människa. Fy! Må solen och våren göra mig piggare, för det här går inte längre.

Jag gillar inte avsked. Men idag är det dags för avsked. Av handledare, av arbetslag och av praktiken. Avsked gör mig besvärad och stel och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Det bästa enligt mig är  när de rinner ur sanden. Men nu är det dags igen och jag ska ge chokladaskar till alla. För att visa uppskattning. För uppskattar, det gör jag. Pust.

Min nya upptäckt är att mina allra flesta idéer kläcks under en lång och het dusch. Kanske är det för att jag då får tid för att reflektera utan att samtidigt stressa med annat. Nästa vecka ska jag på föreläsning om lärmetoder, jag tror att det går ut på att vissa lär sig bäst med musik i bakgrunden, andra medan de rör på sig och kanske är det så att jag lär mig bäst när jag duschar. Lite udda ska man ju vara.

Det är löningsdag imorgon. Vanligtvis gör det att jag känner mig som "kung i baren", i mitt nya liv med kommande återbetalningskuld till CSN känner jag mer en stigande panikkänsla över allt som jag vill att mina pengar ska räcka till. Den kommande månaden innehåller både Påsk med dess utgångar, en Stockholmstripp och förhoppningsvis inköp av en ny vårjacka. Dessutom har jag hört att Topshop ska öppna i nya lokaler på Drottningsgatan, något som bara måste besökas.

Men det är bara att prioritera, som mamma brukar sig, och nog överlever jag alltid...

Ju mer tid man har, ju mindre blir det gjort.

Jag vet inte om oavstående är något känt citat eller så, men jag tror i varje fall att det ligger mycket i dessa ord. Oavsett om det gäller studier, undervisning, städning eller träning. Ju mer du har att göra, ju effektivare är du och ju mer orkar du med. När man ägnar en hel dag i hemmet för att plugga, är det istället lätt att inget blir gjort.

Jag imponeras av småbarnsföräldrar som hinner med heltidsjobb/studier, hushållsarbete och att umgås på samma antal timmar som jag har på ett dygn. Och min fråga kvarstår: hinner man någonsin ägna sig åt annan träning än att åka skridskor med sina barn?

Nu ska jag städa, min hals värker och jag måste avstå från dagens spinning. Vips så fick jag två timmar till hushållsarbete, för idag har jag mycket att göra och då är jag effektiv.

Det är något fel på mig. Jag vaknar numer senast klockan sju varje morgon, oavsett om jag var ute och drack vin kvällen innan eller om jag somnade tidigt framför tv:n. Igår var jag ute och drack vin, i morse var jag ute och sprang kvart över sju. Jag mötte dock chockerande många andra motionärer av olika slag. Äldre ned sina hundar och pappor med sina barn. Det är nog våren som sätter griller i huvudet och ger oss adrinalin.

En tallrik gröt och en stor kaffe senare är jag nu redo för en dag på arbetet, även om jag hellre hade följt med till backen och njutit av solen medan Svåger och co tävlar. Men man kan inte få allt här i livet.

Solen skiner ute och för någon sekund vågar man hoppas på att det gått och blivit vår. Förutom morgonens promenad var min lilla utelåsning, i samband med tvättandet i trappuppgången bredvid, min enda stund i solen idag. Då njöt jag inte, utan var mest arg för att jag blev tvungen att vänta 20 minuter i någon kombination av myskläder, träningskläder och med A´s skejtskor på fötterna. Jag vågade inte ens gå till någon av de grannar jag kände för att låna telefonen utan väntade snällt utanför  till A kom hem från träningen. Jag är nog lite fåfäng trots allt.

Våren innebär tyvärr även allergi. Jag har ringt till läkaren och fått påfyllning på mediciner idag, så nu ska jag traska bort till Apoteket och ruinera mig. Duktigt flicka, som fixar medicin utan mammas tjat. Men så länge solen skiner lovar jag att inte gnälla. I varje fall inte över vädret.

Pauluns nya moderna bröd var förresten riktigt gott. Jag har bara provsmakat lite än, men ser fram emot att äta det efter träningen ikväll. Allt enligt föreskrift på förpackningen!

Jag får en härlig myskänsla av fredagar. Kanske härstammar det från den tiden då högstadiediscot var obligatoriskt och man skyndade hem från skolan för att ladda med ansiktsmasker och hårinpackning varje fredag för att göra sig redo för den stundande kvällen. Jag är dålig på det där nu för tiden.

Tio år senare är fredagarna en dag för mig då det är tillåtet att mysa. Fredagseftermiddagarna inleds ofta med veckans bästa Pumppass på lunchen, fortsätter sedan med lite extra god mat och avslutas alldeles säkert efter ett glas vin och ltie för mycket godis, sovande i soffan. Det kanske inte låter så roligt men med rätt sällskap är det underbart. Och ibland bryter jag faktiskt mot trenden.



Mina systrar kommer hem i helgen! Ingen är så glad som jag! Äntligen.

Så rullar dagarna på med praktik, högskolestudier, jobbsökande och träning i en enda stor röra. Mitt första möte med verkligheten innebär ett rekryteringsmöte på en innerstadsfriskola i Stockholm om några veckor. Spännande att se hur många som sökt och vilka det är jag konkurrerar med. Det enda jag vet är att det är många.

Melodifestivalen står  för underhållningen i helgen och söta J har bjudit hem oss till henne och D för att kika på det hela. Jag  laddar redan nu genom att lyssna på en del av lördagens startfält. Det är ovanligt många bra låtar i år.