En illustrerad konstruktion av verkligheten

Dricker lite rödvin och kollar på Idol. Har tidigare idag varit på ett trevligt släktkalas hos min kära kusin. Jag har en rar släkt, där inget någonsin står still, som jag tycker mycket om. Det ligger nog i någonting med A´s uttalande om att " vill jag ha dig, så får jag väl ta dig med hela paketet..." Helt ärligt tror jag inte att han har så mycket emot min omtumlande släkt han heller. Men den är just; omtumlande. Och kanske lite eller mycket ovanlig. En dokusåpa in real life med andra ord.

Hela paketet, han är söt min A. Jag saknar honom när han är borta, kanske så som man saknar allt som man inte har nära, men han fattas alltid mig när han inte är vid min sida. Ikväll fattas han mig när Jordan Rättsläkare har säsongspremiär. Ett program som det kanske bara är vi som följer i hela Sverige. Men vi gör det med stort hjärta. 22.40 varje fredag på fyran. Missa det inte!

I morgon hoppas jag på lite party med jobbtjejerna och tillika vännerna J och K. Tycker väldigt mycket om dem också! Såklart.

Nu ska jag kolla det här dumma bitcomet, vill inte funka. Jag och datorer...

För det mesta förstår jag det inte, men när jag efter en stunds ältande och en lite längre stunds tankeverksamhet börjar det sjunka in... Det finns ingen som står ut med mig, ingen som peppar mig och ingen som förstår mig som min A. Eller, ingen försöker i alla fall förstå mig som han. Hursomhelst kom jag och tänka på det idag, och eftersom han inte är hemma så skriver jag det här istället. Så alla får veta. För trots allt gnäll från min sida, så har jag verkligen världens bästa pojkvän.

Det ni!

En underligt varm känsla av harmoni. En stark visdom av att inte behöva bevisa. Ett hjärta sprängdfyllt av kärlek, till de få och utvalda. Två fötter på jorden, som förtillfället står relativt stadigt.

Stadigt tills åskan bullrar och jorden skakar. Låt det dröja och ske när vinden vilar.

" Att bli älskad är stort, bara att älska är större".

Tack.