kärlek
För det mesta förstår jag det inte, men när jag efter en stunds ältande och en lite längre stunds tankeverksamhet börjar det sjunka in... Det finns ingen som står ut med mig, ingen som peppar mig och ingen som förstår mig som min A. Eller, ingen försöker i alla fall förstå mig som han. Hursomhelst kom jag och tänka på det idag, och eftersom han inte är hemma så skriver jag det här istället. Så alla får veta. För trots allt gnäll från min sida, så har jag verkligen världens bästa pojkvän.
Det ni!
Andras kommentarer
Trackback