En illustrerad konstruktion av verkligheten

Två veckor, sedan har jag fullgjort mitt andra läsår som gymnasielärare. Det känns som igår som vi stod där, Bo och jag, första dagen med en stundande mentorsroll och en mängd nya kurser att fylla till sin bredd. Jag tog i så att jag nästan sprack och både vakna och sovande stunder var jag lärare. Jag häpnades, förargades, blundade hårt och vågade titta igen. Inget var som jag trodde det skulle vara, allt var så mycket större. De små eleverna bar på så mycket mer. Så mycket större. Högskolans etiska dilemman var bara etik, aldrig den levande praktiken. De moraliska frågorna i realiteten var något helt annat.

Två år, och när jag läser mina elevers utvärderingar av mig så känner jag igen mig, känner mig hemma. Mina brister, mina tillgångar, mina viljor och mina visioner. Allt är jag. Och jag lär mig, varje dag lär jag mig. Varje dag något nytt. Men jag sover gott om nätterna och på kvällarna tänker jag på annat.