Hos mormor och morfar är inget någonsin mörkt

I ett rött torp med vita knutar åt vi smörgåstårta och hallonpaj och drack vin och öl och kaffe och ja. Och så pratade vi, timme ut och timme in utan någon egentligen början och något egentligt slut.

Historier om deras barndom, mammas barndom, vår barndom. Om Värmland och om åkrarna i Forssa. Om arbeten och arbetstillfällen och deras bröllop och våra kommande bröllop. Samtalen avlöser varandra, kompletterar varandra och de kompletterar varandra som om de vore rödvin och choklad.

Rödvin och choklad som en njutbar blandning av det söta, det djupa, det värmande och det goda.  Det godaste.

Mormor kan morfars historier utantill, ändå ber hon honom berätta dem igen. Fint, tycker jag.


Andras kommentarer
Postat av: Jojo

Tredje gången jag läser ditt inlägg. Det gör ont i bröstet och är vackert. Vi ses snart.

2009-05-02 @ 14:05:14
Postat av: Pappa

Du skriver så fint gumman. Så duktig att förmedla dina känslor i ord o att beskriva vad som händer o sker i dig o i andra/ kram

2009-05-02 @ 21:06:36

Lämna gärna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback