En illustrerad konstruktion av verkligheten

Vardagen börjar imorgon och jag har inte riktigt förstått det än. Jag har inte förstått att eleverna kommer på torsdag, att lektionerna ska fortgå, att stressen ska återkomma. Den får nog inte återkomma. Jag ska hålla den borta, andas lite mer, le ännu mer och låta allt har sin tid. Det är mitt löfte om denna termin (eller kanske är det en förhoppning, för löften ska hållas). Andas mer, stressa mindre och producera mest är det nya jag. Jag önskar mig själv lycka till.