En illustrerad konstruktion av verkligheten

Efter en hel veckas pendlande mellan sängen och jobbet och endast ompackandes av väskor känns det nästan som att jag är en karriärskvinna. Det hade jag kanske varit om jag valt ett annat yrke. Som tur var gjorde jag inte det, som tur var eftersom jag älskar mitt jobb, men ibland önskar jag att slitet syntes i plånboken. Det gör det inte. Som tur var, igen, är lycka inte pengar och som lön för mördan trivs jag med mitt arbete. Det är bra.

Det som är mindre bra är att magen svider just nu och att jag inte riktigt vet hur de här dagarna och kvällarna ska räcka till. Jag tar vara på minutrarna och pendeltågresorna och snart kommer Johanna så vi äntligen får planera vår NY-resa. Det är bara en vecka kvar nu och jag ska njuta inte stressa, handla inte tänka. Det kommer bli grymt.