Tre av ett slag och en liten mamma
Så är vi då tillsammans igen och mycket vatten har flytit under våra broar sedan vi sågs sist. På Gotland existerade en annan verklighet och kanske nästan ett annat liv, ett semesterliv och en skuggbild av något som skulle kunna kallas verklighet. I ett kallt Stockholm finns mycket att prata om, men solen skiner på oss, som den oftast gör. Tillsammans skiner vi starkare.
Vi skapar uppståndelse på tunnelbanan genom att trotsa tysta normer, vi letar oss fram på Söders gator eftersom att jag aldrig lär mig hitta vägen fram, vi förgiftar mig med gammal lax som legat för länge i frysen och vi äter Marabou och återskapar en fantastisk gårdagskonsert.
Och så sover vi, tre stycken i samma säng, avslutar dagen med ett gammalt OC-avsnitt och skriver några rader till de vi vill skriva några rader till. När vi är tillsammans är det svåra enkelt och det mesta rätt gult.
kram på er söta ni. hoppas den lilla mår bättre:)