En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag ser framför mig hur jag kommer att sitta i mitt  hus en dag och medan min man på söndagsmorgornarna läser DN och stökar i köket, fyller han på min kaffekopp och låter mig fortsätta läsa den nyaste facklitteraturen och skriva några ord på min avhandling. Han låter mig hållas, för han vet att det gör mig lugn. Att kunskap gör mig lugn.

Efter några timmars stökande, var och en för sig, har jag fått min dos och har tid att spendera min tid med honom istället, ute i den friska luften, hand i hand. Kanske springer några små barn omkring runt våra ben. Skrattandes. Och vi tittar på varandra i samförstånd och ler. Det är det här som är vårt liv. Ett vackert liv.