En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag lyssnar på den där låten som jag älskade för hundra år sedan eller sju år sedan kanske det var. 2001. Jag dyrkade den, catfightades till den och kunde varje ord i den. Nu kommer den tillbaka och talar till mig med ett öppet hjärta. Varje ord träffar mig och jag inser att livet är så där ironiskt som vi bara tror att det kan vara. Jag är glad att den kommer tillbaka och jag är glad att jag förstår och att jag inte längre är där. Men ironiskt, det är det.