En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag jobbar, pluggar, umgås och är frustrerad. Tiden räcker inte till och jag försöker ta en sak i taget, men flyr, vänder mig om och gör något annat istället. Anna säger att hon behöver kniven mot strupen för att få saker gjorda. Jag tror att det gäller mig med och de där sociala lekarna, de där samtalen och det där tramset, det måste alltid få plats i mitt liv. Utan det är allt trist och tråkigt och vem vill vänta på att livet ska börja? Livet ska vara nu, stressigt eller ej, och nu pågår livet. I ett hisnande tempo pågår det.