En illustrerad konstruktion av verkligheten

Efter en timmes reflekterande med en elev idag konstaterade Bo och jag att meningen med livet nog är de mänskliga mötena ändå. Vi vet aldrig var eller när vi springer ihop med de där människorna som kommer att skapa oss en mening i vårt liv, men vi vet att det kommer att ske. När det gör det, när vi fångas  i det där samtalet om allt och inget eller ett långt skratt som kanske följs av tårar men så småning om får oss att le igen, när allt känns sådär rätt, det är då vi vet att vi ska hålla i det.

Hålla i det, hårt  fånga det i vårt hjärta och vårda det ömt och plötsligt är inte de där frågorna så svåra att svara på längre. Meningen med livet är att ha människor nära oss som ger oss en mening med vårt liv.  Jag längtar så innerligt tills min elev får uppleva det. Uppleva det igen. Då kommer även jag att le.