En illustrerad konstruktion av verkligheten

Klockan var tre i lördags och jag var trött och hungrig, på ett sådant sätt som jag aldrig blir när jag är ute i Stockholm och allt är öppet, men så som jag blir i Borlänge när allt plötsligt är tyst och stängt. Tydligen var det bara att traska vidare ändå och när jag möttes av alla tiders Peaceandloveaffischer öppnades en ny värld i en ung natt.

Lena och jag var fast. Vi var fastklistrade i sagor som en gång tillhört oss  och i en värld där inget kan rubba oss. Det är våra minnen, våra sagor och våra upplevelser. Jag skulle vilja hålla dem i min hand och stoppa in dem i min innerficka och låta dem bo där för att plocka fram när livet känns innehållslöst och trist. Det här är långt ifrån innehållslöst, så långt ifrån innehållslöst som man kan komma. Det här är sagor att behålla och berätta.