En illustrerad konstruktion av verkligheten

Ibland när jag verkligen försöker att tänka kommer jag inte fram till någonting alls. När jag inte ska tänka däremot vimlar tankarna och orden sprutar ut ur min mun. Det är nog som med allt annat i livet. Det där med att man alltid vill ha det man inte kan få. Man blir aldrig nöjd och har sällan det man borde ha, eftersom att det är ointressant. Så fruktansvärt ointressant. Dock har det varit en bra dag och jag gillar de små samtalen vi har, samtalen om det lilla och det stora.

Innebandy är något jag gärna skulle spela oftare och pannkakor något jag borde göra mer sällan. Mer sällan än aldrig.