En illustrerad konstruktion av verkligheten

På min promenad bland stenhällar och träd träffade jag en farbror. Han hade huggit ur någon speciell sten ur ett berg och var oerhört stolt över sin bedrift. Jag lyssnade ett tag innan jag traskade vidare och vi var nöjda båda två, både farbrorn och jag.

Solen sken och jag var nästan som en klocka, en klocka som går och går, men tillslut gick jag hem i alla fall. Då hade jag fått huvudvärk. Det var synd, för sedan var denna vackra dag förstörd. Det är tur det finns fler dagar med fler promenader. Kanske kan jag gå här imorgon igen.