En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag googlar mig själv och skrattar högt av förtjusning. Som 15-åringar blev vi intervjuade av Dala Demokraten  om föräldrarskap och ungdomar och det är så härligt att se hur jag tänkte då, hur jag talade då och hur jag uppfattade världen. Vi förändras utan att veta om det och konstigt vore det väl annars. I vår egen lilla naiva värld bland fotbollsspelare, skejtare och coola brudar skapade vi oss en verklighet som var vår illusion av livet och vi utgick från den, som om inget annat fanns att utgå ifrån. En verklighet där dagböcker blev fullklottrade med ord om pojkar, fester och mat. Om att duga, om att vilja, om att kunna. Där en missad fredagskväll var en katastrof och där bara den starkaste överlevde.

Under kalla nätter traskade vi på tomma gator och väntade på revolution och när revolutionen uteblev spelade vi lite fotboll istället. Vi svek löften, underhöll sanningar och skapade konflikter. Vi tittade på pojkar som spelade innebandy, spanade i smyg på stora gymnasiekillar  som var ologiskt ouppnåliga och gömde oss bakom leender och attityder.

Vi skapade vårt eget paradis, vår egen värld och vår egen väg till livet. Vi gjorde vad vi skulle, tog oss fram och vi stod tillslut upp. Tio år senare blev inget som vi trodde att det skulle bli.