En illustrerad konstruktion av verkligheten

Imorgon ska jag gå på teater minsann och alla de finaste flickorna ska med mig:  2X Anna, 2 x Hanna, 1x Johanna och så jag, som alltid ska vara udda och annorlunda med mitt namn. (Mamma har börjat påpeka att jag kanske borde döpa om mig, eftersom att jag alltid ska gnälla på mitt namn. Jag tror hon har någon sorts ångest. Prestationsångest.)
 
En teater om en lika engagerad lärare som oengagerade elever kan inte gå fel, särskilt inte när gudar och Strindberg får vara med och leka. Jag är peppad, undrar var den här veckan tog vägen, försöker fånga tiden och ser fram emot helgen.