En illustrerad konstruktion av verkligheten

Vi plöjer sista OC-säsongen, Andreas och jag. Vi plöjer och tårarna rinner och Andreas säger att nu får det vara nog. Men de fortsätter rinna, rinna för kärlekens skull, för saknadens skull och för de fina paren som inte får varandra i slutets skull. Efter jordbävningen kommer kanske något bättre. Varje skalv tar oss någonstans, åt något håll. För stil står vi sällan. Varken vännerna i Orange County eller vi här i Stockholm.

Så lämnar vi det fiktiva, återvänder till regnet och beger oss frammåt, bortåt. Och tårarna som rinner är glädjetårar. Glädjetårar, precis som du och jag.