En illustrerad konstruktion av verkligheten

Joar har gett mig ett headset, den sötnosen, så att jag kan prata med min syster, tillika hans flickvän på Skype. Vilken fining han är. LIna och jag övar nu. Det behövs. (Adda mig gärna: förnamn + efternamn.) Och jag inser hur mycket jag saknar henne, saknar Lina, saknar hennes hjärta och hennes närhet. Saknar att hon förstår, som ingen annan förstår. Men jul, det är snart och då är vi där och då blir avståndet en närhet och orden en verklighet. Och substituten för det verbala får duga det med. Knastrande ord och skapade kramar.