En illustrerad konstruktion av verkligheten

Vissa ord borde raderas ut ur det svenska språket. Ord som förstör. De fyller ingen positiv betydelse, utan skapar bara en otydlighet om vad vi borde vara. De är negativa, föråldrade och missvisande. De skapar ett samhälle där ingen orkar leva i, ingen mår bra i, så vida man inte ignorerar dem.

Duktig kan exempel vara ett av de sämsta ord vi har i vårt språk. Det händer allt för ofta att jag använder det,  men jag biter mig alltid i tungan efteråt. Duktig. Varför ska vi vara så förtvivlat duktiga hela tiden, räcker det inte med att vi gör det vi ska och försöker så gott vi kan? Duktig skapar en tro om att det är det enda som duger. Att vara duktig. Vi duger ändå och ska vi nödvändigtvis använda ordet, så är nog alla duktiga, fast på olika sätt.

Banta är ett annat exempel. På 60-talet bantade damerna för att komma i en storlek 40. De drack kaffe och åt sockerbitar. Idag svälter sig tjejer för att komma i en storlek 32, allt för att vi en gång satt igång att banta. Fult ord. Ful innebörd. Att vara sund är mycket trevligare.

Hata, för vem hatar egentligen? Hat är för mig ett starkt ord, grundat i människors egen osäkerhet. Kanske kan man känna hat till en person som gjort någon i sin närhet mycket illa, men annars. Hat. Ett negativt och tråkigt ord. Kärlek är bättre.

Slutligen gillar jag inte begreppet Icke Godkänd. För vem är inte godkänd egentligen? Alla är vi godkända, alla duger vi, alla kan vi. Att inte vara godkänd handlar bara om att inte prestera det vi förväntar oss vid det exakta tillfället. Ett negativt betyg, en negativ stämpel. Jag vägrar sätta IG på mina elever och jag hoppas med hela mitt hjärta att jag slipper.

Prestation och förväntningar borde kunna raderas de med, när jag nu håller på. Och vips så har vi en vackrare värld att leva i!