En illustrerad konstruktion av verkligheten

Det är mycket att göra just nu och jag kan lova att jag ljugit alla de gånger jag skrivit i mitt ansökningsbrev att jag är stresstålig. Det är den största lögnen jag någonsin sagt. Jag är van att stressa, men ta mig fan inte stresstålig. Mitt humör flaxar och jag är alltifrån lugn.

Trots allt som väntar går jag ändå  leende till jobbet. Jag har världens roligste jobb och jag är evigt tacksam till att slumpen gjorde mig till lärare. Eller kanske var det ödet eller kanske meningen. Lärare är jag i alla fall och jag tackar någon däruppe för varje dag jag får vara mitt i bland massa underbara ungdomar med kapaciteter utöver det vanliga. De ger, de tar och de lever. Så som livet ska vara.

Och när jag är arg är jag egentligen glad, det är bara det att jag inte är stresstålig nog att le åt kaoset.  Man borde le. Borde skratta. Det gör jag i och för sig också, ofta, ofta. Världens bästa jobb. Ja, så är det nog. I alla fall för mig.