En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag lyssnar på tjugo informerande tal om dagen, hjälper minst lika många stressade elever, rättar uppgifter, blir trött i hjärnan men också imponerad av duktiga elever. Jag kommer hem, äter lite keso med kanel, beger mig iväg till gymmet, går hem igen och rättar uppsatser. Nästa vecka ska alla uppgifter in, alla betyg ska sättas, alla studenter ska firas. Och så var snart det första läsåret gjort. Min planering innehåller många nybörjarfel, stora uppgifter i slutet kanske inte är det smartaste. Men vad lär man sig av, om inte sina misstag.

Jag är glad över att det inte är en massa trevliga kvällsaktiviter under denna vecka, utan att jag kan fokusera på jobb, jobb, jobb och lite välmående. Nästa vecka däremot, då beblandas långa jobbdagar med festliga kvällar och det gör mig ont att missa den allra bästa lärarens examensfest. Det gör mig så  ont att jag väntade till sista dagen med att osa. Tills idag. Jag hinner inte. Det går inte.

Ibland måste man vara realistisk och jag är redan så stressad att mina fingrar faller på fel tangent. Gymmet och mat nästa, sedan är jag i form igen.