En illustrerad konstruktion av verkligheten

Kanske är jag lite konstig, men jag gillar stressiga perioder. Jag gillar att behöva jobba kväll och natt, gillar att ständigt behöva vara uppe på tå, jag gillar att glömma bort att äta. Ibland händer det till och med att jag dagdrömmer om att vara en datatekniker när nätverket lagt ner, eller en journalist med en stopptid.

Antagligen är det den duktiga flickan i mig som talar. Storasystern som vill prestera och visa att hon duger, att hon klarar det oumbärliga.

Trycket är högt just nu. Ofanligt högt. Idag fick jag plöja mig fram mellan elever  som insett att tiden snart är ute för att kunna gå och köpa mat. Imorgon skriver alla mina elever sitt sista prov. Dag och natt, natt och dag och jag försöker att skratta istället för att gråta, för lite njuter jag faktiskt av det. Det måste jag erkänna.