En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag har alltid läst mycket böcker. När jag var kring sju läste jag nog mest för att lära mig läsa, jag älskade redan att skriva och försöka stava, och när jag var tio plöjde jag varenda bok jag kom över. Det var mycket Maria Gripe och Peter Pohl.

Jag fortsatte att läsa mycket in på högstadiet och diskuterade böckerna med min oförglömliga svensklärare, även om jag inte ägnade en hel helg åt en bok, andra saker var ju betydligt viktigare då.

Och en gång fick jag förmånen att plugga Litteraturvetenskap. Vi läste dag och natt och jag bodde i mina mjukisbyxor. Dagen efter diskuterade vi dramat eller romanen tillsammans. Jag var förälskad och jag älskade varje sekund av kursen.

För första gången i mitt liv läser jag nu tre böcker samtidigt. 1984, Bitterfittan och Unge herr Wertes lidande. Men jag läser inte. De ligger bara där som ett dåligt samvete. Som något ofärdligt. Något jag borde göra och vill göra. Men jag orkar inte. Jag gör annat istället. Tittar på Sex and the city om nätterna, lyssnar på musik om dagarna. Jag håller tummarna, väntar lite och hoppas det kommer tillbaka.

Jag är så tom annars. Men min hjärna är så tom nu.