En illustrerad konstruktion av verkligheten

Mitt simkort har kommit. Mitt gamla nummer är tillbaka. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar mitt slarv kostar mig, kanske kommer jag att skärpa mig någongång och hålla i mina grejer eller annars är det något omöjligt. Karma, som Joanna skulle säga. Vi förtjänar inte att ha kvar våra mobiler, kanske för att vi försummar våra vänner.

Anna skämtar om att jag har problem så att andra tror henne och Hanna tycker att Sony Ericsson borde sponsra mig. Sedan finns det de som tycker att jag är konstig.

När mina största problem är materiella är det nog inte så svårt ändå. Men konstig, det är jag.