En illustrerad konstruktion av verkligheten

Återigen får jag höra att jag har världens viktigaste jobb och jag kan inte annat än att hålla med om att  mitt jobb är ett av de viktigaste jobb man kan ha. Att jobba med människor är något av det viktigaste man kan göra, även om alla jobb fyller en funktion i vårt samhälle. Alla behövs, ingen mer än den andra, ingen mindre än den andra.
 
Men trots allt tjat om hur vitkigt vårt jobb är, är det sällan som det framställs något positivt om jobbet som lärare eller som vårdbiträde eller som förskolelärare. Ofta belyses det bara när vi gjort något fel, brytit mot en norm eller misslyckats, hur många gånger vi än lyckats.

Å andra sidan är det skitsamma egentligen, för det viktigaste är att tycker att jobbet är vitkigt, att vi anser att vi gör en skillnad och att vi trivs med våra jobb och liv. För om någon blev lärare på grund av lönen eller statusen måste den ha tänkt fel någonstans.

Vi gör det här för vår egen skull.