En illustrerad konstruktion av verkligheten

En mycket krävande dag, både fysiskt och psykiskt. Jag minns inte när det var så jobbigt senast och den enda som kan säga vad jag känner, eftersom att jag själv varken vill eller orkar, är nog Robyn. Få säger det så bra som hon. Men det finns inget ont som ínte för något gott med sig och det som inte dödar en gör en starkare och ja... Eller så träffar jag Jessie och syster och dricker lite vin istället för att svamla. En mycket bättre lösning. Allt ordnar sig ju ändå tillslut.