En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag vet nu att det jag tycker är roligaste är inte det som eleverna tycker är roligast, men att lite entusiasm då och då kan smitta av sig.

Jag vet att jag måste ha tålamod till att säga saker om och om igen, att förklara saker gång på gång och att kopiera upp nya papper varje dag. För det måste göras hur arg jag än är och allt går ju lättare med ett leende.

Jag vet att alla inte gillar skriftliga inlämningar, men att alla heller inte gillar att redovisa saker muntligt och att ännu färre gillar grupparbeten. Ingen kan få helt som de vill, men med lite valmöjlighet och variation kanske det blir någolunda rättvist i alla fall.

Jag vet att jag inte gör allt bäst och att det är dumt att uppfinna hjulet två gånger. Att hjälpas åt och att sammarbeta är ett bättre sätt att göra saker än att tro att själv är bäste dräng.

Dessutom vet jag att livet inte är så lätt för alla ungdomar, att skolan inte alltid är prio ett, att det inte hjälper att tjata och att jag faktiskt inte kan vilja åt andra människor.

Jag har alldeles för lite planerat till skolstarten om mindre än en vecka och jag är alldeles för lite påläst, men jag vet även att det ordnar sig, att jag hinner och att stressen bara gör det värre. Nu hoppas jag på att min sjuka vill ge sig lite till imorgon, annars får jag väl fortsätta att jobba hemma i soffan. Det är där jag ska vila resten av kvällen,