En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag gillar inte att anpassa min klädsel för att passa in i ett sammanhang, men jag är mycket väl medveten om att man måste det ibland. I en oas av 55-åriga kvinnliga specialpedagoger blandat med proffesorer är det bara att gilla läget och försöka smälta in så gott det går. Eller så sätter jag på mig det jag vill ha och får kämpa med att hävda mig själv hela tiden. Och det orkar jag inte, det vill jag inte.

Istället är jag evigt tacksam att jag får ha på mig ungefär vad jag vill på jobbet varje dag och med tanke på alla orange och blå pikétröjor jag fått jobba i genom åren är det en lyx av högsta vikt. Eleverna får döma mig om de vill, men de måste ändå stå ut med mig dag ut och dag in och de lär nog märka hur jag är som person ändå. Jag har lite svårt att dölja det.