Vi som aldrig sa hora

Efter att träffat Joanna en snabbis på stationen (och varje snabbis med henne är värt att korsa jorden för) hamnade jag på Pocket shop och plötsligt har jag fler böcker i min hand än vad jag hinner läsa och fler julklappar än vad jag har att köpa. Jag ställer ifrån mig alla, alla utom en. Och sekunden efter jag lämnat centralen är jag redan fast. Jag åker omvägar med tunnelbanan, jag slits i ett grimarsliknande leende, jag känner ångest. Jag lagar mat och håller den tätt intill mig. Plöjer.

 En generationsroman. Min generationsroman. Om killar.
Läs den. Läs den nu.





Andras kommentarer

Lämna gärna ditt avtryck:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback