En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag äter gröt till frukost, för jag har fått nog av svullande för några timmar. Jag skjutsar Lina till stationen, för att få hålla i henne för en sekund. Jag önskar jag hade henne nära jämt, för hon äger en stor del av mitt hjärta. Oavsett hur sällan jag får ha henne nära finns hon där i hjärtat. Alltid finns hon där.

Så stannar vi upp i julfirandet. Fixar lite saker. Städar lite. Och ikväll är det festligheter igen, så som det aldrig tar slut av fester på julen och vem vill att det ska göra det?