En illustrerad konstruktion av verkligheten

Jag minns inte vad det var som var så himla roligt, men jag minns att vi var i ett knökfullt öltält, att Thåström eller kanske Sugerplum spelade några meter därifrån, att jag stod på en bänk för att se något och att solen sken efter att regnet hade fallit. Jag minns att jag låg dubbelvikt av skratt och jag vet att jag tänkte att det är det här som är livet, att få skratta riktigt, ritkigt mycket. Så där så att man inte kan andas längre.