En illustrerad konstruktion av verkligheten

Under min semester fick jag ett litet ryck och började bära ner alla vinterjackor, skor och stövlar i mitt förråd. Sedan följde en tid av pendlande mellan Gotland, Falun och Stockholm och solen sken på oss. När jag nu behövde komma åt mina saker var nyckeln spårlöst borta. Jag har letat, mamma har letat, Fritte har letat. Jag har försökt dyrka upp det fantastiskt säkra låset (som absolut inte jag har köpt, utan finfina Andy som var tokrädd om det som var våra grejer och så har jag fått haft kvar det, så fin är han...) med en stor tung tång jag släpat från jobbet, med en skråma som enda resultat och jag har letat på alla möjliga och omöjliga ställen.

Precis när jag trodde att det var kört, känner jag något i en ficka på ett par träningsbyxor jag sällan använder och jag kan se framför mig hur jag spatserar kring Aspudden i dessa byxor, för att sedan återvända till förrådet. Jag andas ut och låter axlarna sjunka.